BARNFATTIGDOM OCH VRÄKNING AV BARNFAMILJER

För nästan exakt 100 år sedan skrev Rickard Sandler, en ung folkhögskolelärare, som senare skulle bli bland annat statsminister, chef för Statistiska Centralbyrån (SCB) och utrikesminister en liten bok med titeln ”Samhället sådant det är”. Han visade med torra siffror att bakom allt vackert tal om folk och nation fanns enorma orättvisor.

Från borgerligt håll har man aldrig gillat den typen av statistik. Under åren 1960 -1990 genomfördes vart femte år folk och bostadsräkning (FoB). Nu när det gått 20 år sedan senaste FoB genomfördes är det omöjligt att bedöma hur svenska folket egentligen bor. Vi vet inte hur många som är trångbodda, hur många som är inneboende, bor i andra hand eller är hemlösa.

Under år 2009 berördes enligt statistik från Kronofogdemyndigheten 618 barn av vräkningar. Under 2010 ökade antalet vräkningar och har fortsatt att öka 2011.  Hittills har i år 350 varit berörda av vräkningar. I boken ”Vräkt” (1010, författare Janne Flyhed, Anders Nilsson m.fl.)framhålls att det finns risk för att barn försvinner i statistiken. När det gäller umgängesbarn blir den förälder som vräks av socialtjänsten lätt omdefinierad som ensamstående utan barn. 

Vräkning av barnfamiljer är inget nytt fenomen. I betänkandet ”Vräkning och hemlöshet drabbar också barn (SOU 2005:88)” presenterades också förslag till hur man skulle komma tillrätta med problemet. Förslagen och den uppmärksamhet som de vräkta barnen fick ledde till att regeringen i februari 2007 framlade vad man kallade en ”samlad startegi för arbetet mot hemlöshet”. Strategin var således verkningslös trots fagert tal från folkhälsominister Maria Larsson

Antalet vräkningar är inte konstant. När det fanns gott om bostäder (miljonprogrammet) ökade antalet vräkningar. När det fanns gott om bostäder kunde även de med dålig ekonomi och problem få en bostad, men klarade inte alltid av att betala hyran. Nu är situationen annorlunda. Det är nu mycket svårt att få fäste på bostadsmarknaden. Det byggs för lite och hyresrätter har omvandlats till bostadsrätter. Redan på 1990-talet skärpte hyresvärdarna kraven på dem som fick teckna hyreskontrakt. De accepterade i mindre utsträckning personer med tidigare hyresskulder eller störning. De tog ofta kreditupplysning och ställde högre krav på fast inkomst. De allmännyttiga bostadsföretagen har i dessa avseenden närmat sig privatvärdarna. Det är därför troligt att de som nu vräks är ”nyfattiga”, som drabbats av försämringar i sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen.

Det saknas i stort sett helt uppgifter om vad som händer med dem som vräks. Vi vet inte hur de tusentals barn som vräkts de senaste åren bor nu. I boken ”Vräkt” beskrivs ett familjeöde från början av 2000-talet. Den direkta orsaken till att Linda och hennes två barn 6 och 14 år gamla vräktes var en hyresskuld på 15 000 kronor. Linda hade haft ett vikariat som vårdare. När detta tog slut försämrades en redan dålig ekonomi. Det tog också tid innan A-kassan kom igång. I stället för att flytta till det vandrarhem som socialtjänsten erbjöd flyttade Linda och hennes barn till Lindas mormor som hyrde en tvårummare. Alla fyra sov i samma rum och i lägenheten fanns inga spår efter att där bodde några barn. Vi en uppföljning två år senare var situationen oförändrad. Hur många är det som bor under liknande förhållanden? Det skulle vi veta om man på nytt började med FoB. Jan Björklund talade sig i Almedalen varm för att alla skall ges lika chanser. Vad tänker han och de andra borgerliga partierna göra för alla barn som vräks och de barn som bor under vidriga omständigheter?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: