HUR KAN NÅGON HA FÖRTROENDE FÖR HÅKAN JUHOLT

Sedan 2007 kan vanliga medborgare i Sverige dömas för brott mot Bidragslagen. Den som inte haft uppsåt att lura till sig pengar kan enligt lagen dömas för oaktsamhet. Som medborgare är således alla skyldiga att känna till de regler som gäller. Till bidragslagen räknas dock bara pengar som betalats ut från Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Centrala studiestödsnämnden, Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, Arbetslöshetskassorna eller kommunerna.
För våra riksdagsmän som kan få kostnadsersättningar för bland annat dubbelboende gäller helt andra regler. Det brott som kan förekomma i det sammanhanget är bedrägeri och för att dömas för bedrägeri krävs uppsåt att lura till sig pengar. Oaktsamhet förekommer inte i det sammanhanget.
Alla riksdagsmän som bor mer än fem mil från Stockholm har enligt gällande regler rätt till kostnadsersättning för en bostad i Stockholm. Ansökan om detta lämnar riksdagsmännen till Riksdagsförvaltningen.
Håkan Juholt är mantalsskriven i Oskarshamn där han en bostadsrätt. År 1994 blev Juholt riksdagsman och har sedan dess haft rätt till ersättning för en övernattningslägenhet i Stockholm såvida han inte utnyttjat någon av riksdagens egna lägenheter. Innan han 2007 flyttade ihop med Åsa Lindgren i hennes lägenhet hade han tydligen en egen lägenhet. Hon, hade enligt uppgifter i Svenska Dagbladet (SvD) 8 oktober 2011, samma år dömts för bedrägeri till villkorlig dom och 60 dagsböter för att ha försökt lura till sig 45 908 kronor på sitt arbete. I samband med att Juholt blev partiledare i mars 2011 omnämnde han Åsa Lindgren som ”kulbo” och ”särbo”. Det framstår som synnerligen märkligt att Juholt när han flyttat in i Åsa Lindgrens lägenhet kunde tro att Riksdagsförvaltningen skulle betala hyran även för Åsa Lindgren. Sedan den tidpunkt då de två flyttade ihop har Juholt nämligen från Riksdagsförvaltningen begärt och fått ersättning för hela hyran för deras gemensamma bostad. Han har på det sättet erhållit ungefär 320 000 i ersättning, vilket är cirka 160 000 kronor för mycket eftersom han enligt gällande regler bara hade rätt till halva hyran eftersom de var två som bodde i lägenheten. Även om Juholt inte tagit del av gällande regler, vilket han är skyldig att göra, framstår det inte som särskilt sannolikt att han inte förstått att Riksdagsförvaltningen inte skulle betala hans sambos hyra. Juholt förefaller vara i total avsaknad av sunt förnuft. Vi vet dessutom att han fått ett meddelande om gällande regler från Socialdemokraternas gruppledare i Riksdagen den 19 maj 2011. I meddelande angavs också partiets syn på moral och etik hos riksdagsmännen. Där stod bland annat annat:
”Som ledamot sätter du dig självklart in i riksdagens olika regelverk för de förmåner som följer med ditt förtroendeuppdrag.”
Marianne Bjernbäck, enhetschef vid Riksdagsförvaltningen uppgav för SvD den 8 oktober att förvaltningen i augusti 2011 tog kontakt med Juholts assistent och ifrågasatte om Juholt verkligen skulle ha hela ersättningen eftersom hans sambo också stod på hyreskontraktet. Anledningen till kontakten var att Juholt i augusti inkommit med en ny ansökan om hyresersättning eftersom hyran höjts och att både Juholt och hans sambo stod på hyreskontraktet. Men i september inkom Juholt med en ny ansökan på hela hyresbeloppet
I Aktuellt den 10 oktober uttalade sig Håkan Juholts advokat. Han ansåg inte att det kunde vara fråga om bedrägeri eftersom Juholt till Riksdagsförvaltningen sänt in uppgifter av vilka det framgick att Juholt och Åsa Lindgren båda var hyresgäster. Det skulle således ankomma på Riksdagsförvaltningen att kontrollera vilken ersättning som skulle utgå. Men tänk om det är så att Juholt medvetet har begärt för hög ersättning med baktanken att går så går det. Det synsättet är sannolikt inte ovanligt. Men det är uttryck för långt gående girighet om det tillämpas av personer med så hög inkomst som Juholt.
Det är mycket förvånande att så många socialdemokratiska politiker på olika nivåer i massmedia uttalar att de har fullt förtroende för Håkan Juholt. Detta tyder också på avsaknad av sunt förnuft. Av de 1,8 miljoner som vid senaste valet röstade på Socialdemokraterna har säkert många nu förlorat förtroendet för Juholt och de rådgivare han omger sig med liksom för hela partiet.
I samband med Juholtaffären har på nytt Sahlinaffären aktualiserats. Men det är tydligt att de flesta glömt hur omfattande den var.
Sedan Ingvar Carlsson, med påståenden om att Sveriges neutralitet inte hindrade medlemskap i EG, och i samarbete med Svenskt Näringsliv, men säkert mot en majoritet inom det egna partiet och de väljare som fört honom till makten vid valen 1988 och 1994, fört Sverige in i EU ansåg han tiden mogen för att avgå. Som efterträdare tippades allmänt Mona Sahlin som hade titeln biträdande statsminister. Men hösten 1995 inträffade den så kallade Sahlinaffären. Det startade med att tidningen Expressen avslöjade att Mona Sahlin använt det betalkort hon tilldelats i tjänsten för privata inköp. Affären rullade vidare med nya avslöjande om hur Sahlin misskött sin privatekonomi. Även i Sahlins fall inleddes en förundersökning, men den ledde inte till att åtal väcktes. Hon lämnade dock tämligen omgående regeringen och våren 1996 även sin riksdagsplats. Det blev i stället Göran Persson som efterträdde Ingvar Carlsson. Mona Sahlin blev i stället för statsminister egen företagare. Hon återkom i regeringen 1998. Men hade uppenbarligen fortfarande problem med att sköta sin ekonomi. Den 26 november 1999 avslöjade TV:s Aktuellt att det aktiebolag som Mona Sahlin drev 32 gånger hamnat hos kronofogden på grund av obetalade parkeringsböter. Avslöjandet kommenterades i tidningarna den 27 november. Aftonbladet kunde då avslöja att hennes företag dragit på sig 98 parkeringsböter. I ett pressmeddelande skrev Sahlin bland annat: ”Det här handlar inte om statens pengar, det handlar inte om hur jag skött statens kort, det handlar inte om hur jag som minister fattat beslut, utan det handlar om att jag parkerat fel, fått böter och betalar dessa böter med beskattade pengar, ibland för sent.” Hon ansåg inte att det handlade om hennes roll som politiker. Det förefaller inte som om Sahlin begrep att parkeringsbestämmelserna bland annat syftade till att öka trafiksäkerheten, framkomligheten och förbättra miljön. Den som hade råd kunde tydligen enligt hennes uppfattning bortse från sådana aspekter. Göran Persson var kanske av samma uppfattning för han behöll Mona Sahlin som minister. Mona Sahlin borde aldrig fått återkomma som minister och aldrig valts till partiledare. Mona Sahlin och nu Håkan Juholt har orsakat socialdemokratin stor skada. Socialdemokratiska partiet utmärker sig som partiet som saknar sunt förnuft.
Det finns anledning att i sammanhanget erinra om de problem Fredrik Reinfeldt ställdes inför när han skulle bilda regering. Till finansminister utsågs Anders Borg med ett förflutet i Fria moderata studentförbundet (FMSF) och studentföreningen Heimdal. Att det visat sig att han anlitat svart arbetskraft ansågs uppenbarligen inte som en belastning för en finansminister. Till kulturminister utsågs Cecilia Stegö Chiló. Även hon hade ett förflutet i FMSF och som VD för stiftelsen Fritt Näringsliv och chef för Timbros tankesmedja. Hon visade sig ha använt svart arbetskraft och hade under lång tid inte betalat TV-licens. Detta ingick väl som ett led i ett slags civil olydnad, som man från moderat håll ansåg tillåten. Cecilia Stegö Chiló tvingades avgå.
Maria Borelius utsågs till handelsminister. Hon hade också använt sig av svart arbetskraft och hade inte heller betalat TV-licens. Familjens fina sommarhus i Skåne visade sig ägas av ett brevlådeföretag på skatteparadiset Jersey. Efter dessa avslöjanden avgick Maria Borelius som handelsminister den 14 oktober 2006. Senare har framkommit att Skatteverket för åren 2002 – 2006 beslutat att skriva upp Maria Borelius skatt med mer än en miljon kronor. Bakgrunden till detta är att Borelius under dessa år påstått sig ha bott i Storbritannien medan Skatteverket anser att hon bott i Sverige där hon haft tillgång till bostad i både Djursholm och Falsterbo och dessutom haft styrelseuppdrag i svenska bolag.
Ny handelsminister blev Stefan Tolgfors. Hans tid på posten blev kort. När Mikael Odenberg den 8 september 2007 meddelade att han avgick som statsråd och chef för försvarsdepartementet samt uppdraget att vara riksdagsman på grund av oenighet inom regeringen om de besparingar som aviserades i budgetpropositionen för försvarets del. Till Odenbergs efterträdare utsågs handelsministern Stefan Tolgfors. Till efterträdare som handelsminister utsågs Eva Björling. Även hon tillhörde skaran som anlitat svart arbetskraft. Hon hade också bötfällts för att ha tippat jordmassor på kommunens mark och gjort en olaglig utbyggnad av villan med sjöutsikt i Ekerö kommun. Migrationsminister
Tobias Billström visade sig också tillhöra TV-licensskolkarna. Men han liksom Borg fick sitta kvar. Framträdande moderater bagatelliserade det inträffade, bland annat Carl Bildt.
Till sin närmaste politiska tjänsteman, statsekreterare i statsrådsberedningen utsåg Fredrik Reinfeldt Ulrika Schenström. Hon hade ett förflutet i FMSF och var när hon utsågs till statssekreterare presschef hos Moderata Samlingspartiet. Den 24 oktober 2007 publicerade Aftonbladet bilder från en restaurang där Ulrika Schenström sågs pussas och hångla med TV 4:s politiska reporter Anders Pihlblad. Pihlblad skulle under den kommande helgen bevaka Moderata Samlingspartiets kongress. Fråga uppstod genast vilken slags relation de två hade och det uppstod diskussion om Pihlblad var lämplig att för TV 4:s räkning bevaka partikongressen. Det lämpliga i Ulrika Schenströms agerande ifrågasattes också. Skall en hög politisk tjänsteman pussas och hångla på en restaurang? När några dagar gått kom kritiken mot henne att inriktas på hur pass berusad hon varit och huruvida hon under kvällen haft jour för regeringens krisberedskap. Fredrik Reinfeldt tog Ulrika Schenström i försvar och förklarade att hon var en mångårig medarbetare som han hade det största förtroende för. Enbart de bilder som Aftonbladet publicerade skulle ha kunnat vara tillräckliga för att Reinfeldt skulle ha kunnat ifrågasätta sin statssekreterares omdöme. Den 31 oktober tog skandalen en ny vändning. Pihlblad hade då uttalat sig om Schenströms nykterhet. Hon var enligt Pihlblad vid det aktuella tillfället ”glad i hatten”. Det framgick också av uppgifter från TV 4 att de två tillsammans druckit öl och vin för nästan 1000 kronor. Reinfeldt vägrade att tala om huruvida Schenström under den aktuella kvällen hade jour för regeringens krisberedskap. Under den 31 oktober meddelades att Schenström tagit time ut på obestämd tid. Vid ettiden natten till den 1 november meddelades från statsrådsberedningen att Schenström lämnat in sin avskedsansökan. Den 2 november meddelades att trots att Schenström själv lämnat in sin avskedsansökan hade regeringen beslutat att hon under två år skulle få behålla sin lön, 84 000 kronor per månad, som statssekreterare.
Till efterträdare till Ulrika Schenström utsåg Fredrik Reinfeldt redan den 1 november Nicola Clase. Den 2 november framträdde hon själv i massmedia och meddelade att hon anlitat svart arbetskraft i samband med att familjen renoverade ett hus. Enligt tidningen Expressen rörde det sig om 40 000 kronor som betalats till en hantverkare som erbjöd sig att göra arbetet svart. Det hela skulle nu klaras upp. Reinfeldt förklarade sig dock ha fortsatt förtroende för Nicola Clase. Nicola Clase meddelade senare att det riktiga beloppet när det gällde svartarbetet var 68 000 kronor.
Sommaren 2007 avslöjades att arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin tagit den mastersexamen, som han skyltade med på regeringens hemsida, på distans vid ett universitet som fråntagits rätten att utfärda examina. Littorins examen saknade således värde. Efter att först ha vägrat att erkänna att hans examen var ”bluff” togs hans mastersexamen bort från regeringens hemsida. Littorin saknar även svensk akademisk examen. Före valet 2010 avgick Littorin efter att ha avböjt en intervju om att han eventuellt skulle ha köpt sex.

Den 14 oktober meddelade Socialdemokraternas verkställande utskott att de hade fortsatt förtroende för Håkan Juholt. Ungefär samtidigt meddelade åklagaren att han lade ned den förundersökning som inletts därför att det inte gick att styrka att Juholt gjort något brottsligt. Men det inträffade kan inte göras enbart till en fråga om regelbrott eller ej. det handlar om moral.
Det är inte märkligt om människor förlorar förtroendet för politiker.