VARNING FÖR GÖRAN HÄGGLUND

Jag har tidigare i två inlägg behandlat Kristdemokraterna. ”Kristdemokraterna en bedrövlig historia” handlar om kristdemokraternas historia från det de bildades 1964 till nutid. Det andra inlägget har rubriken: ”Göran Hägglund fattigdom, brott och straff” och skrevs med anledning av en artikel som Göran Hägglund skrivit i vilken han ansåg att det behövdes hårdare straff för att komma tillrätta med problemen i vissa bostadsområden.

Göran Hägglund föreslogs av Kristdemokraternas valberedning den 16 december till att fortsätta som partiledare. Valet av partiledare kommer att äga rum i slutet av januari 2012. Som motkandidat har under hösten 2011 Mats Odell framträtt. Odell får anses företräda traditionalisterna inom Kristdemokraterna med förankring i Pingströrelsen och Livets ord.

Göran Hägglund har anpassat sig till den nya situationen. Tidigare ansåg han att ”politik är inte religion och religion är inte heller politik”. Nu har han uppfattningen att ”kristendomen är grunden för det här partiets (Kristdemokraternas) existens, däri ligger vårt berättigande.” Hägglund försöker gå ett slags balansgång mellan traditionalisterna och andra väljare som Kristdemokraterna lockat till sig med fagert tal om värdegrunder och löften om sänkt skatt

Den 8 oktober 2011 skrev Hägglund en debattartikel i Dagens Nyheter (DN): Han skrev bland annat: ”Den ekonomiska kris som plågar många länder har inte ekonomiska rötter utan handlar om etik. Kristna värden som måttfullhet, förvaltarskap, ödmjukhet, pålitlighet, ärlighet – och ansvar för kommande generationer – har ersatts av en bekymmerslös, lättsinnig otålighet att maximera nyttan för dagen. I Alliansregeringen kommer KD framöver att tydligare än någonsin vara den sociala rösten.” I sin artikel framhöll Hägglund att ”Allt kan inte lösas med politik. Ibland är det politiken som är en del av problemet.”

Den 13 oktober 2011 införde DN en replik på Hägglunds artikel från professorn i statsvetenskap vid Göteborgs universitet Bo Rothstein. Sedan 2004 leder Rothstein ett forskningsprojekt som sysslar med kvalitet i samhällsstyrningen i ett globalt jämförande perspektiv. Man har samlat data som mäter vad som kan förklara samhällsstyrningens kvalitet och vilka effekter kvalitet har på olika mått på mänsklig välfärd och också på länders förmåga att ha balans i sina offentliga utgifter. Utifrån de data som forskningsprojektet samlat går det att syna Hägglunds påstående om det finns ett samband mellan hur starkt landet är präglat av religiösa värderingar och hur väl dess offentliga etik fungerar. Ett mått på offentlig etik och samhällsstyrningens kvalitet är hur omfattande korruptionen är i ett land. Till detta har forskningsprojektet mått på i hur stor utsträckning befolkningen kan sägas omfatta religiösa värderingar och i vilken grad de omfattar mer sekulära värderingar. Sambandet mellan dessa mått är att ju mer sekulära värderingar människorna har, det vill säga ju mindre de omfattar religiös etik, desto lägre är ett lands korruption. Idén om att mer religion i politiken leder till högre offentlig etik saknar således stöd.

Göran Hägglund har ingått i en regering som har haft sänkta skatter och sänkta ersättningsnivåer som sitt främsta mål. I sin debattartikel uttryckte Hägglund detta som att ”mindre politik” är av godo. Även i det fallet är sambandet till den offentliga etiken det omvända mot vad Hägglunds och Alliansregeringens politik står för. Det är länder med höga skatter och höga offentliga utgifter som har låg korruption och ordning på sina finanser.

I avslutningen på sin artikel skrev Rothstein: ”I en demokrati skall naturligtvis politiker söka väljarnas stöd för sina ideal. Det finns emellertid också ett annat krav man kan ställa på politiker, nämligen att vad de säger skall i någon mening vara sant eller åtminstone ha någon uppbackning av väl etablerade `fakta i målet`”. Det saknar Hägglund.

De nordiska länderna har en väl utbyggd välfärd, även om den nu håller på att raseras, höga skatter, samhällsekonomi i balans och tillhör de mest sekulariserade. Var och en kan göra en grov jämförelse med länder som Grekland, Irland, Italien, Spanien och även USA där religionen i hög grad präglar tillvaron men där samhällsekonomin är i obalans, de ekonomiska klyftorna är stora, ojämlikheten mellan könen stor och barnfattigdomen omfattande.

Kristdemokraterna håller på att bli ett högerextremt parti. Som första namn på Kristdemokraternas valsedel till EU-parlamentet 2009 placerades av valberedningen Ella Bohlin. Alf Svensson placerades på plats nio. Men han startade med sponsring från bland annat Ian Wachtmeister en personvalskampanj. I kampanjen ingick bland annat en tillställning på Riddarhuset. Där serverades fisk- och skaldjurspaté, kalkonbröst samt glass och jordgubbar. Överskottet från tillställningen gick till Alf Svenssons kampanj. Ian Wachtmeister förklarade att ambitionen var att få in minst en halv miljon kronor till Alf Svenssons kampanj. Alf Svensson lyckades att med stöd från bland annat den högerextreme Ian Wachtmeister komma in i EU-parlamentet. Den skenhelige Alf Svenssons gode vän och tillskyndare Ian Wachtmeister har sedan varit rådgivare åt Sverigedemokraternas ledare Jimmy Åkesson.

År 2007 framlade regeringen ett förslag till kommunalt vårdnadsbidrag. Bakom detta stod kristdemokraterna. Ett vårdnadsbidrag på 3000 kronor per månad infördes 1 juli 2008. I Svenska Dagbladet den 28 april 2010 redovisade Göran Hägglund en SIFO-undersökning som påstods visa att 81 procent av de tillfrågade ville ha kvar eller till och med höja nivån på bidraget. Den fråga som ställdes var: ”Sedan 1 juli 2008 har föräldrar till barn under tre år möjlighet att få ett kommunalt vårdnadsbidrag i vissa kommuner. Cirka en tredjedel av landets kommuner erbjuder idag denna möjlighet. Vad tycker du? Ska det vara obligatoriskt eller frivilligt eller förbjudet för kommunerna att erbjuda småbarnsföräldrar vårdnadsbidrag?” 11 procent svarade vet inte, 8 procent ansåg att det skulle vara förbjudet, 30 procent ansåg att det skulle vara obligatoriskt och 51 procent att det skulle vara frivilligt. Dessa svar kan inte tolkas på det sätt som Göran Hägglund gjort. Att skattepengar används för att hålla barn borta från förskolan är en utveckling åt fel håll. Det är främst kvinnor som utnyttjar bidraget ofta i brist på annat arbete. Det går inte att försörja sig på bidraget och det ger inga pensionspoäng. Vårdnadsbidraget bidrar till att barn och kvinnor i till exempel invandrarfamiljer får det ännu svårare att integreras i det svenska samhället. I andra fall stimulerar det till en hemmafrupolitik. Kristdemokraterna tycks inte sky några medel för att rättfärdiga en barn- och kvinnofientlig politik. Vid kristdemokraternas riksting sommaren 2010 röstades ett förslag igenom om att frågan om sambeskattning borde utredas. Sambeskattningen avskaffades 1972. Sambeskattningen innebar att par där den ena parten tjänade mer än den andra fick mindre skatt än om de beskattats var för sig. Avskaffandet av sambeskattningen innebar att jämställdheten mellan kvinnor och män ökade och stimulerade kvinnor till att förvärvsarbeta. Att två i familjen är förvärvsarbetande torde vara bästa sättet att undvika barnfattigdom. I en debattartikel i Svenska Dagbladet (SvD) den 14 december redovisade Kristdemokraternas familjepolitiska arbetsgrupp förslag som skall läggas fram i slutet av januari 2012. De vill minska tiden som barn befinner sig i förskolan och höja taxorna för barnomsorg. Deras förslag kommer att slå särskilt hårt mot ensamstående föräldrar.

Under den tid som Göran Hägglund har varit socialminister och Maria Larsson äldreomsorgsminister har de ekonomiska klyftorna i samhället ökat, barnfattigdomen ökat, människor hamnat i kläm mellan sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring och vårdskandalerna avlöst varandra. För detta är Göran Hägglund och Maria Larsson i hög grad ansvariga.

Sanct Michaels orden som var aktiv när KDS bildades samlade i sina led gamla nazister och högerextremister. Pastorn Eric Grönlund, som var riksdagskandidat för Kristdemokraterna var ordens kaplan. Orden hade som valspråk: ”Prudentes sicut serpentes et simplices sicut columbae” – Var sluga som ormar och menlösa som duvor. Det förefaller som om Kristdemokraterna gjort detta valspråk till sitt.

Göran Hägglund och Maria Larsson personifierar en skrämmande skenhelighet. Det finns ett ordspråk för detta:

”Om han gör sin röst ljuvlig så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse bor i hans hjärta”. (Ords 26:25)

VISION FLEN 2014 – SVAR TILL ANDERS BERGLÖV

Kommunalrådet i Flen Anders Berglöv har kommenterat mitt inlägg: ”Flen på allt djupare vatten”. Hans kommentar var: ”Det var mycket fel som vi begått, väljarna får väl döma oss 2014. Skulle vara intressant hur du själv ser på kommunens framtid är den som din mycket egna analys förespeglar, nattsvart eller?”
Anders Berglöv skulle ha kunnat välja att bemöta den kritik jag riktat mot kommunledningen. Men det gör han inte. Hans uttryck ”Det var mycket fel som vi begått” är väl inte tänkt att tolkas som ett erkännande av att jag haft rätt i min kritik utan snarare som att jag kommer med obefogad kritik. Berglövs kommentar är den självgodes. Som den politiska situationen nu ser ut i Flens kommun så saknas vettiga alternativ till den politik som förs. Man får vara glad för att det inte är Björn Zetterqvist eller Lotta Jonsson som är kommunalråd. Då hade väl privatiseringar satts igång även i Flen. Men 2014 kan det finnas nya alternativ. Det borde Anders Berglöv inse.
Jag har inte vilket Anders Berglöv antyder gjort en nattsvart analys av Flens kommuns framtid. Det är många kommuner som befinner sig i samma situation som Flen och de lösningar man ser handlar ofta liksom i Flen om satsningar på turism, sjönära tomter och företagsklimat. I stället för att gripa sig an de problem man vet finns svävar man i Flen och i flera andra kommuner ut i orealistiska visioner. Flens framtid är väl inte nattsvart, men med den ledning kommunen har ser den inte ljus ut.
Det finns vissa saker som är bra i Flen. Kommunen har en fin idrottsanläggning, gymnasieskolans lokaler är fina, upprustningen i centrum blev bra, men kunde gått fortare om kommunen från början gjort en korrekt upphandling. Militärnostalgikerna i Malmköping har fått en knekt i rondellen, som ser riktigt fin ut. Även det kunde gått fortare utan omfattande diskussioner. Det nya äldreboendet vid Hammarvallen blir säkert fint.
Men äldreboendets placering tillhör det jag liksom flera andra kritiserat och jag har aldrig fått klart för mig motiven för att förlägga det borta vid Hammarvallen. Placeringen är inte bra för de boende, inte för de som skall arbeta där, som får onödigt långa arbetsresor och som kan känna otrygghet både på sin arbetsplats och när de skall ta sig dit och därifrån och det är inte heller bra för dem som skall besöka de boende. När platsen presenterades talades om att runt äldreboendet skulle uppföras 120 småhus. Det är tveksamt om det någonsin blir så. Jag kan inte begripa hur Flens kommun kan ha planer för ungefär 800 småhustomter. I just det inlägg som Anders Berglöv kommenterat kritiserade jag bland annat att Flens kommun iordningsställt 23 tomter i anslutning till tumstocksfabriken i Mellösa. Ingen tomt har ännu blivit såld, vilket innebär att Flens kommun lika gärna kunnat kasta pengarna det kostat i Mellösasjön.
Utan någon särskild nulägesanalys har alla invånare i Flens kommun vetat att tågen stannar allt för sällan i Flen, att vägarna till och från Flen kunde vara bättre, att utbildningsnivån bland invånarna i Flen är låg skolresultaten dåliga, arbetslösheten hög och förvärvsfrekvensen låg. Det är dessa problem som de styrande i Flen skulle ta sig an istället för det flummiga och kostsamma projektet ”Färdplan Flen”. De styrande i Flen, de riksdagsledamöter och landstingsledamöter som kommer från Flen skulle kunna arbeta för att statlig och landstingskommunal verksamhet förlades till Flen, vilket skulle kunna förändra befolkningsstrukturen. Alla kan verka för att företag lokaliserar sin verksamhet till Flen.
Det är häpnadsväckande att skolresultaten i Flen under flera år varit dåliga utan att något gjorts. För detta vilar ett tungt ansvar på Anders Berglöv och övriga politiker i Flen. Först nu avser de styrande att starta ett treårigt projekt för att förbättra förutsättningarna för att nå bättre skolresultat. Flera årskullar har inte fått den start här i livet som de borde fått och ytterligare årskullar kommer att gå samma öde till mötes om inget görs omgående. Bra utbildning/kunskaper är berikande för alla människor både i arbetet och på fritiden. Dålig utbildning bäddar för utanförskap – svårigheter att komma in på arbetsmarknaden, låglönearbeten, fattigdom, socialbidragstagande och kriminalitet. Särskilt illa ute är de med utländsk bakgrund.
Jag tror inte att barn och ungdomar i Flen är mindre begåvade än i de kommuner som når bra skolresultat. Men många kan behöva extra stöd på grund av utländsk bakgrund och för att de kommer från studieovana hemförhållanden. Den nya gymnasieskolan innebär hårdare krav för att komma in på både yrkesförberedande och studieförberedande program. Detta ställer ökade krav på grundskolan.
Målet för utbildningen i Flens grundskolor borde vara att alla elever skall få behörighet till fortsatt utbildning på yrkesförberedande och studieförberedande program. Till skillnad från den politiska ledningen i Flens kommun tror jag att rektorer och lärare är kapabla att avgöra vilka åtgärder och resurser som behövs för att nå målen. Ett exempel att ta efter är Nossebro skola i Västergötland. Jag har skrivit om detta i mitt inlägg: ”Flens projektdirektiv för ’Förbättrade förutsättningar för ökad måluppfyllelse i skolan’ är flummiga”. Behövs ökade resurser till skolan kan de tas från projektet ”Färdplan Flen” och från dem som håller på att planera för nya tomter och turism. Om det blir nödvändigt kan skatten höjas.
Flens geografiska läge gör det möjligt för dem som vill fortsätt sin utbildning på högskolenivå att fortfarande bo kvar i Flen. Det finns högskolor i Eskilstuna, Norrköping, Stockholm och Södertörn. Ju fler ungdomar från Flen som genomgår högskoleutbildning desto mer kvalificerad arbetskraft kan företag som finns i Flen eller vill etablera sig i Flen rekrytera.
Bra skolor kan också locka människor att bosätta sig i Flen. Då bör man bygga runt det äldreboende som snart står klart.

Slutligen vill jag rekommendera Anders Berglöv och övriga politiker i Flen att läsa två böcker:
Sven Eric Liedman, Hets!, 2011, En bok om skolan, Albert Bonniers förlag.
Anders Nilsson med flera, Utanförskap, 2011, Utgiven av Institutet för framtidsstudier på Dialogs förlag

INFÖR REPUBLIK! VAD GÖR REGERINGEN ÅT CARL XVI GUSTAF?

Den 30 april 2006 fyllde Carl XVI Gustaf 60 år. Inför födelsedagen utkom antologin För Sverige – Nuförtiden. Av antologin framgår de vanliga argumenten för monarki. Medverkade i antologin gjorde bland annat Socialdemokratiska kvinnoförbundets dåvarande ordförande Nalin Pekul. Även i en debattartikel i Dagens Nyheter den 24 mars redovisade hon sin syn på monarkin. I programmet Yrke Kung i TV 4 den 20 april 2006 fick hon också stort utrymme. Nalin Pekul sade sig ha en enorm respekt för monarkin och påstod att kungafamiljen i invandrarkretsar är oerhört respekterad och svenska flaggan och kungafamiljen har blivit viktiga symboler för invandrarnas nya tillhörighet. Vid sina statsbesök öppnar kungafamiljen dörrar till nya marknader för svenska produkter. De kungliga slotten lockar turister till Sverige. Kraven på insyn i hur kungahuset använder de pengar som anslås för deras verksamhet ansåg Pekul vara fel tänkta och tecken på brist på erkänsla för monarkin.

Kungen hade enligt Nalin Pekul gjort stora insatser för att motarbeta invandrarfientlighet till exempel när lasermannen härjade och i samband med tsunamikatastrofen blev kungen en symbol som alla kunde samlas kring i en svår stund. Avslutningsvis ansåg Nalin Pekul att kungahuset kunde bli ett verktyg för demokratiska värderingar.

Argumenten för republik är väl kända. Monarkin är en symbol för ett gammalt överklassamhälle. Offentliga uppdrag skall inte ärvas. Risken med att ämbetet ärvs är bland annat att man på tronen kan få en person som saknar det stöd som en vald statschef har och som inte omfattar en tro på demokratiska fri- och rättigheter. Det finns också en påtaglig risk för att den som blir kung helt enkelt är olämplig. Det finns också en uppenbar risk för att kungahusets agerande styrs av de förnäma och rika kretsar i vilka de ofta rör sig.

Efter kungens besök i Brunei 2004 finns det goda skäl för att ifrågasätta kungens syn på demokrati. Han uttalade då bland annat:

Jag upplever ett, på så sätt, att det är ett mer öppet land än något annat man kan tänka sig, där kontakten mellan hans, ja då sultanen och hans ministrar är väldigt väldigt korta beslutsvägar, så att säga, nära samarbete, och därför så är det väldigt korta beslutsvägar, så att när det kommer till sultanen så tar han ju besluten tillsammans med ett råd av sina sakkunniga i de här frågorna, så att jag upplever ett ömsesidigt förtroende och samarbete på alla, alla nivåer. Man önskar egentligen att det skulle kunna vara så i ett vanligt samhälle, men av praktiska skäl, men här är ett litet förhållandevis homogent samhälle och jag har en stor respekt och förståelse.

Även om kungen har problem att uttrycka sig framgår det ändå tydligt att han ansåg att den enväldige sultanen hade en kolossal närhet till folket, att han ansåg att Brunei var ett mer öppet land än något annat man kan tänka sig och att han önskade att det kunde vara så i ett vanligt samhälle. Den uppmärksamhet som kungens uttalande vållade tvingade hovet att gå ut med ett pressmeddelande. I detta förklarade kungen att han av egen inre övertygelse företräder de höga värderingar som vårt lands grundlagar vilar på. Men visst finns det anledning att tvivla.

Den 30 september 2010 utdelade Carl XVI Gustaf i egenskap av hedersordförande i World Scout Foundation förtjänsttecknet Bronsvargen till Saudiarabiens diktator kung Abdullah, som tog emot i sitt privata residens al-Janadriyah. Drottning Silvia var vid tillfället klädd i svart från topp till tå och dolde sitt hår. Saudiarabien är en diktatur och känt för att människor i all synnerhet kvinnor utsätts för övergrepp. Men detta hindrade inte Carl XVI Gustaf från att resa dit och hedra diktatorn.

I samband med tsunamikatastrofen 2004 lät sig kungen intervjuas i Dagens Nyheter den 10 januari. Kungen uttalade sig på ett sätt som knappast kunde tolkas som annat än förtäckt kritik av regeringens agerande. Kungen sa att man från hovets sida ”efter mycket om och men” fick tag i Lars Danielsson och först då fick full information. Detta ledde till en diskussion om huruvida regeringen fullgjort sin informationsplikt till statschefen enligt grundlagen. En KU-anmälan lämnades in av statsvetarprofessorn Olof Ruin. Efter ett ingripande från förste hovmarskalken Johan Fischerström, som kände till de riktiga sakförhållandena, publicerade hovet ett pressmeddelande där man tonade ned kungens uttalande och sa sig vara helt nöjda med kontakterna mellan hovet och Statsrådsberedningen. Kungens uttalande tycks emellertid ha haft den effekten att det sedan blev fritt fram att komma med hur osaklig kritik som helst mot regeringens och i all synnerhet mot Lars Danielssons hantering av tsunamikatastrofen.

När tsunamikatastrofen i Sydostasien fyllde nyhetsplatserna i massmedia sändes i TV 2 den 29 december 2004 programmet I grevens tid. Programmet handlade om greve Magnus Stenbock. Det var inte första gången som TV visade intresse för greve Stenbock. I programmet Packat och klart gjordes den 28 februari 1999 reklam för övernattning på slottet Herrborum. Inför sin 85-årsdag den 28 september 1996 intervjuades Stenbock i Aftonbladet. Han kunde då berätta om en dramatisk händelse som inträffade 1990 då kungen och drottningen besökte slottet. Under natten ”exploderade” en tvättmaskin som fanns i ett badrum bredvid kungen och drottningens sovrum. Genom ett rådigt ingripande av kungen släcktes den brand som uppstod. I programmet Packat och klart kunde greven visa upp det rum där kungen och drottningen övernattat. Detta var väl avsett att ge lite extra reklam åt grevens hotellrörelse.

Greve Magnus Stenbock var en av Sveriges värsta rasister och tillhörde tydligen kungens umgängeskrets. Sina tankegångar förde han till torgs i boken Tankar och synpunkter, som utkommit i flera upplagor, den första 1961. I Svenska Dagbladet den 27 mars 2007 fanns i kulturdelen en annons för Stenbocks bok, som då påstods ha kommit ut i sin elfte upplaga. Även om upplagorna inte har varit så stora måste det finnas många som tagit del av greve Stenbocks åsikter. Kungen kanske är en av dem.

Till stöd för sina tankar när det gällde rasbiologi åberopade Stenbock professor Herman Lundborg, som var Sveriges Rasbiologiska Instituts första chef. Vidare åberopade Stenbock Hans Günter, Europas raser från 1925.

Medlemmar av arbetarklassen hänförde Stenbock till kategorin uppkomlingar, som företer deras okultur i fråga om uppträdande och väsen.

Under rubriken ”Demokrati” skrev greven:

Genom hela naturen går principen om högre och lägre väsen. Människan är högre utvecklad än apan, germanen än australnegern (- – -).

Demokratins största fara var enligt Stenbock att den lätt urartar till arbetarklassvälde.

År 1996 intervjuades Stenbock av det nazistinfluerade Hembygdspartiets tidning Grindvakten. Redan av namnet på tidningen framgår att den var invandrarfientlig. I tidningen gjordes reklam för grevens bok som påstods vara mycket välarbetad och genomtänkt. I intervjun betonade greven betydelsen av att människor stannade kvar i den miljö som släkten tidigare vistats i. Föräldrar borde komma från samma ras och samhällsskikt och gärna från samma yrkesgrupp. I sin bok (I varje fall 2006 års upplaga) skrevs om invandringen bland annat:

”Dessa folkelement hava gjort utomordentliga insatser då det gäller rekordsiffrorna i brottsstatistiken. Ur rassynpunkt äro de också ödesdigra.”

I 2006 års upplaga (sannolikt i flera) av sin bok preciserade Stenbock i 41 punkter all det onda som socialdemokraterna orsakat Sverige.

Greve Magnus Stenbock avled i början av sommaren 2007. Enligt referatet i Norrköpings Tidningar bars greven till den sista vilan av karoliner. Bland gästerna tisslades och tasslades om huruvida kungaparet skull dyka upp, men det gjorde de inte. Man fick nöja sig med namn som Montgomery, Mörner, Fleetwood, Lewenhaupt, Malcolm, Sparre och Uggla. Officiant vid begravningen av rasisten och demokratimotståndaren Stenbock var biskopen i Linköpings stift Martin Lönnebo som bland annat yttrade: ”Vi firar honom med tacksamhet och välsignelse”.

Kungens bristande respekt för demokratiskt valda församlingar framgick tydligt när kungen i samband med älgjakt den 16 oktober 2008 uttalade att jakt på varg borde tillåtas. Annars skulle vargstammen enligt kungen explodera. Vargen är genom riksdagsbeslut fridlyst och riksdagen har angett att vargstammen bör uppgå till minst 200 vargar. Kungen gick genom sitt uttalande klart emot Sveriges riksdag. Ännu allvarligare blev uttalandet genom att kungen var ordförande i Världsnaturfondens förtroenderåd (WWF). WWF tog avstånd från kungens uttalande.

Hur är det då med kungens insatser för våra invandrare? Högerextrema kretsar i Sverige har sedan länge hyllat Karl XII. Narvaförbundet är en sådan grupp. I nazisttidningen Fria Ord nummer 21 /1976 förklarades att Narvaförbundet var en obunden grupp som dels tillhörde den nazistiska organisationen Sveriges Nationella Förbund, dels var ansluten till Ungsvenska klubben, som alltid varit ett tillhåll för högerextremister. Under 1980-talet stördes Narvaförbundets firande av Karl XII i Kungsträdgården av motdemonstranter. Firandet flyttades då till Riddarholmskyrkan som uppläts av riksmarskalksämbetet. Vid ceremonierna uppträdde ett antal personer i karolineruniformer. I TV-programmet Striptease uppgav Narvaförbundets ledare Werner Öhrn 1993 att hans karoliner var de bästa som kunde hittas bland lärare och ungdomsledare. Reportern kunde dock avslöja att en av karolinerna tillhört organisationen Vitt Ariskt Motstånd (VAM) och 1992 dömts för förberedelser till väpnat rån. Under den tid som lasermannen härjade bekämpade inte hovet invandrarfientliga grupper utan gav dem i stället skydd i Riddarholmskyrkan. Först år 2000 nekades Narvaförbundet tillträde till Riddarholmskyrkan för sina ceremonier bland annat efter att författaren till det här inlägget haft kontakt med hovets Göran Alm, som dock visade föga förståelse för att det var stötande att Riddarholmskyrkan uppläts till Narvaförbundet.

I programserien i TV 4 om familjen Bernadotte i maj 2010 intervjuades drottning Silvia. Hon tillfrågades då om hennes fars engagemang i den tyska nazismen. Hon tonade ned hans engagemang och beskrev nazismen som ett maskineri och påstod att han aldrig var politiskt aktiv. ”Gick man emot så var man emot hela maskineriet”. Det fanns dock inget tvång att gå med i nazistpartiet och det märkliga med drottningens far var att han gick med i nazistpartiet 1934 när han fortfarande bodde i Brasilien och återvände till Tyskland när många andra flydde därifrån. Det går naturligtvis inte att lasta drottningen för hennes fars nazism, men hennes syn på nazismen var häpnadsväckande.

Ett problem med monarkin är också de statsbesök som kungen gör då han ofta träffar statschefer som är demokratiskt tillsatta, det vill säga tillsatta på politiska grunder efter val. Vad har kungen som i princip fråntagits all makt att diskutera med dessa statschefer. Det framstår också som fullständigt orimligt att kungen tilldelats uppgiften att vara ordförande i utrikesnämnden som är ett politiskt organ.
I sitt jultal till nationen 2010 uppehöll sig kungen vid bland annat jordens miljö- och klimatproblem. Han påstod då att jordens befolkning till år 2050 skulle tredubblas, det vill säga uppgå till cirka 20 miljarder. Det verkliga förhållandet är enligt FN-organet UNPA att jordens befolkning 2008 uppgick till cirka 6,75 miljarder och till 2050 väntades öka till 9,2 miljarder. Med sina bristande kunskaper borde kungen avhålla sig från uttalanden om problem som han inte vet något om.
Kungahuset har formellt fråntagits all makt, men är inte arbetslösa. De lägger ned stor energi på att ge sig själva legitimitet. När det finns något för svenska folket att glädjas över till exempel guldmedaljer i OS är kungen med. När katastrofer inträffat till exempel översvämningar eller stormar, kommer kungen och visar sitt deltagande. Vissa utsatta grupper kan bli föremål för särskilt kungligt intresse. Drottningen har visat intresse för de barn som lider i världen och åldersdementa. Kronprinsessan har genom en fond lagt beslag på Sveriges handikappade barn. Framgångsrika personer, katastrofer och utsatta grupper utnyttjas på det sättet för att ge legitimitet åt monarkin.

År 1950 skrev Stig Dagerman i en av sina dagsverser:

Vad är det för väsen på planen?
Vad ljuder på torget för skrin?
– Det är bara republikanen,
Som hurrar för demokratin.

Bland riksdagens ledamöter har undersökningar visat att det finns en majoritet för republik. Många riksdagsmän inser också att kungens uttalanden i olika sammanhang skapar problem. Men i denna fråga följer man inte sin övertygelse och går i spetsen för en förändring. I stället spelar man med i det spektakel där kungahuset har huvudrollen. Det borde vara dags för alla, i varje fall folkpartister, socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister, att sluta hurra och göra något åt statsskicket. Att Socialdemokratiska Kvinnoförbundet har haft en ordförande som ser kungen som en symbol för demokrati måste betraktas som en katastrof. Lena Melin i Aftonbladet ser kungen som en symbol för rättsstat och demokrati, vilket också är anmärkningsvärt. Kungahuset är och har alltid varit en symbol för ett överklassamhälle. Under senare tid har kungahuset dessutom mer och mer kommit att bli föremål för satir i olika TV-program, där de framställs som mer eller mindre underbegåvade, vilket knappast är ägnat att inge respekt.
Inför bröllopet mellan kronprinsessan Viktoria och Daniel Westling offrade TV enormt mycket av den bästa sändningstiden åt såväl det svenska kungahuset som utländska. Trots detta minskar den skara som vill ha monarkin kvar. Bröllopet var en dyr historia, men kronprinsessan som ofta tigger pengar till sin fond kan tydligen utan dåligt samvete offra mer än 20 miljoner på sitt bröllop. Bröllopsresan finansierades av språkresemiljardären Bertil Hult (EF). Paret reste från bröllopsfesten i Bertil Hults privatjet och tillbringade därefter några veckor i miljardärens lyxyacht. Sista veckan tillbringade de i Hults hus i Colorado. Nu ska väl kunglig glans ge ökad fart på Bertil Hults redan mycket lönsamma verksamhet.
I början av november 2010 utkom boken Den motvillige monarken Carl XVI Gustaf. Författare är Thomas Sjöberg, Tove Meyer och Deanne Rauscher. I boken ägnas ett längre avsnitt åt kungens privatliv. En före detta boxare, Mille Markovic med kriminellt förflutet har för författarna uppgett att han upplät sin nattklubb till kungen och hans vänner för vilda fester. Kvinnor har för författarna uppgivit att de bjudits till klubben för att umgås med kungen och hans vänner.
I samband med att kungen jagade älg lät han sig den 4 november 2010 intervjuas. Kungen ägnade då sju minuter åt ett anförande. Den mesta tiden ägnades åt jakten till vilken bland annat kronprins Fredric av Danmark och Marcus Wallenberg var inbjudna. Boken sade sig kungen inte ha läst och berörde den enbart med några ord. Han uttalade bland annat: ”Jag har sett en del rubriker som inte varit så trevliga. Nu vill vi ha möjlighet till lugn och ro för att vi ska kunna ägna oss åt våra förpliktelser.” Kungen sade sig ha talat med familjen och ”vi vänder på ett blad och ser framåt.” Kungen förnekade inte uppgifterna i boken och hans uttalande tolkades av somliga som att de var sanna. Den 5 november meddelade hovet att man inte kommer att inleda något rättsligt förfarande mot förläggaren eller författarna. Detta kan tolkas som ytterligare ett tecken på att uppgifterna i boken är sanna. Om så är fallet finns all anledning att fråga sig vilken kvinnosyn kungen och hans nära vänner har. På Konstfackskolans julmarknad såldes tändsticksaskar där kungens huvud placerats på en bock.
En av kungens vänner är, eller har i varje fall varit, Anders Lettström. Måndagen den 23 maj 2010 erkände Lettström att han tagit kontakt med två gangsterledare, Milan Sevo och Daniel Webb, i syfte att få tyst på en porrklubbsägare, som påstått sig ha en hållhake på kungen och hans vänner, bestående av bilder, som skulle var komprometterande för de inblandade. Lettström påstod sig ha agerat helt på egen hand. Den 30 maj 2011 lät sig kungen intervjuas av Tidningarnas Telegrambyrå (TT). Han förnekade då uppgifterna i boken och sade sig aldrig ha besökt porr- eller stripteaseklubbar. Det skulle inte heller kunna finnas bilder där han befann i olämpliga miljöer. Aftonbladet har haft kontakt med Milan Sevo och Daniel Webb. Daniel Webb spelade in samtalen han hade med Anders Lettström. I dessa samtal, som publicerades i början av december 2011 uttalar sig Lettström på ett sätt som tyder på att Kungen var informerad om hans kontakter i den kriminella världen
Rubrikerna om kungen och hans goda vänner kommer sannolikt att fortsätta. Kungen och hans vänner behandlades också i två inslag i radioprogrammet Gomorron världen den 22 maj 2010. Det ena inslaget var ett satirprogram. Där ställdes frågan vilka kungens vänner från skoltiden var. Den som imiterade kungen svarade då att det var de som när man skulle såga av grenar på ett träd sågade av den gren de själva satt på. Frågan är om det inte är just det som kungen gjort nu.