INFÖR REPUBLIK! VAD GÖR REGERINGEN ÅT CARL XVI GUSTAF?

Den 30 april 2006 fyllde Carl XVI Gustaf 60 år. Inför födelsedagen utkom antologin För Sverige – Nuförtiden. Av antologin framgår de vanliga argumenten för monarki. Medverkade i antologin gjorde bland annat Socialdemokratiska kvinnoförbundets dåvarande ordförande Nalin Pekul. Även i en debattartikel i Dagens Nyheter den 24 mars redovisade hon sin syn på monarkin. I programmet Yrke Kung i TV 4 den 20 april 2006 fick hon också stort utrymme. Nalin Pekul sade sig ha en enorm respekt för monarkin och påstod att kungafamiljen i invandrarkretsar är oerhört respekterad och svenska flaggan och kungafamiljen har blivit viktiga symboler för invandrarnas nya tillhörighet. Vid sina statsbesök öppnar kungafamiljen dörrar till nya marknader för svenska produkter. De kungliga slotten lockar turister till Sverige. Kraven på insyn i hur kungahuset använder de pengar som anslås för deras verksamhet ansåg Pekul vara fel tänkta och tecken på brist på erkänsla för monarkin.

Kungen hade enligt Nalin Pekul gjort stora insatser för att motarbeta invandrarfientlighet till exempel när lasermannen härjade och i samband med tsunamikatastrofen blev kungen en symbol som alla kunde samlas kring i en svår stund. Avslutningsvis ansåg Nalin Pekul att kungahuset kunde bli ett verktyg för demokratiska värderingar.

Argumenten för republik är väl kända. Monarkin är en symbol för ett gammalt överklassamhälle. Offentliga uppdrag skall inte ärvas. Risken med att ämbetet ärvs är bland annat att man på tronen kan få en person som saknar det stöd som en vald statschef har och som inte omfattar en tro på demokratiska fri- och rättigheter. Det finns också en påtaglig risk för att den som blir kung helt enkelt är olämplig. Det finns också en uppenbar risk för att kungahusets agerande styrs av de förnäma och rika kretsar i vilka de ofta rör sig.

Efter kungens besök i Brunei 2004 finns det goda skäl för att ifrågasätta kungens syn på demokrati. Han uttalade då bland annat:

Jag upplever ett, på så sätt, att det är ett mer öppet land än något annat man kan tänka sig, där kontakten mellan hans, ja då sultanen och hans ministrar är väldigt väldigt korta beslutsvägar, så att säga, nära samarbete, och därför så är det väldigt korta beslutsvägar, så att när det kommer till sultanen så tar han ju besluten tillsammans med ett råd av sina sakkunniga i de här frågorna, så att jag upplever ett ömsesidigt förtroende och samarbete på alla, alla nivåer. Man önskar egentligen att det skulle kunna vara så i ett vanligt samhälle, men av praktiska skäl, men här är ett litet förhållandevis homogent samhälle och jag har en stor respekt och förståelse.

Även om kungen har problem att uttrycka sig framgår det ändå tydligt att han ansåg att den enväldige sultanen hade en kolossal närhet till folket, att han ansåg att Brunei var ett mer öppet land än något annat man kan tänka sig och att han önskade att det kunde vara så i ett vanligt samhälle. Den uppmärksamhet som kungens uttalande vållade tvingade hovet att gå ut med ett pressmeddelande. I detta förklarade kungen att han av egen inre övertygelse företräder de höga värderingar som vårt lands grundlagar vilar på. Men visst finns det anledning att tvivla.

Den 30 september 2010 utdelade Carl XVI Gustaf i egenskap av hedersordförande i World Scout Foundation förtjänsttecknet Bronsvargen till Saudiarabiens diktator kung Abdullah, som tog emot i sitt privata residens al-Janadriyah. Drottning Silvia var vid tillfället klädd i svart från topp till tå och dolde sitt hår. Saudiarabien är en diktatur och känt för att människor i all synnerhet kvinnor utsätts för övergrepp. Men detta hindrade inte Carl XVI Gustaf från att resa dit och hedra diktatorn.

I samband med tsunamikatastrofen 2004 lät sig kungen intervjuas i Dagens Nyheter den 10 januari. Kungen uttalade sig på ett sätt som knappast kunde tolkas som annat än förtäckt kritik av regeringens agerande. Kungen sa att man från hovets sida ”efter mycket om och men” fick tag i Lars Danielsson och först då fick full information. Detta ledde till en diskussion om huruvida regeringen fullgjort sin informationsplikt till statschefen enligt grundlagen. En KU-anmälan lämnades in av statsvetarprofessorn Olof Ruin. Efter ett ingripande från förste hovmarskalken Johan Fischerström, som kände till de riktiga sakförhållandena, publicerade hovet ett pressmeddelande där man tonade ned kungens uttalande och sa sig vara helt nöjda med kontakterna mellan hovet och Statsrådsberedningen. Kungens uttalande tycks emellertid ha haft den effekten att det sedan blev fritt fram att komma med hur osaklig kritik som helst mot regeringens och i all synnerhet mot Lars Danielssons hantering av tsunamikatastrofen.

När tsunamikatastrofen i Sydostasien fyllde nyhetsplatserna i massmedia sändes i TV 2 den 29 december 2004 programmet I grevens tid. Programmet handlade om greve Magnus Stenbock. Det var inte första gången som TV visade intresse för greve Stenbock. I programmet Packat och klart gjordes den 28 februari 1999 reklam för övernattning på slottet Herrborum. Inför sin 85-årsdag den 28 september 1996 intervjuades Stenbock i Aftonbladet. Han kunde då berätta om en dramatisk händelse som inträffade 1990 då kungen och drottningen besökte slottet. Under natten ”exploderade” en tvättmaskin som fanns i ett badrum bredvid kungen och drottningens sovrum. Genom ett rådigt ingripande av kungen släcktes den brand som uppstod. I programmet Packat och klart kunde greven visa upp det rum där kungen och drottningen övernattat. Detta var väl avsett att ge lite extra reklam åt grevens hotellrörelse.

Greve Magnus Stenbock var en av Sveriges värsta rasister och tillhörde tydligen kungens umgängeskrets. Sina tankegångar förde han till torgs i boken Tankar och synpunkter, som utkommit i flera upplagor, den första 1961. I Svenska Dagbladet den 27 mars 2007 fanns i kulturdelen en annons för Stenbocks bok, som då påstods ha kommit ut i sin elfte upplaga. Även om upplagorna inte har varit så stora måste det finnas många som tagit del av greve Stenbocks åsikter. Kungen kanske är en av dem.

Till stöd för sina tankar när det gällde rasbiologi åberopade Stenbock professor Herman Lundborg, som var Sveriges Rasbiologiska Instituts första chef. Vidare åberopade Stenbock Hans Günter, Europas raser från 1925.

Medlemmar av arbetarklassen hänförde Stenbock till kategorin uppkomlingar, som företer deras okultur i fråga om uppträdande och väsen.

Under rubriken ”Demokrati” skrev greven:

Genom hela naturen går principen om högre och lägre väsen. Människan är högre utvecklad än apan, germanen än australnegern (- – -).

Demokratins största fara var enligt Stenbock att den lätt urartar till arbetarklassvälde.

År 1996 intervjuades Stenbock av det nazistinfluerade Hembygdspartiets tidning Grindvakten. Redan av namnet på tidningen framgår att den var invandrarfientlig. I tidningen gjordes reklam för grevens bok som påstods vara mycket välarbetad och genomtänkt. I intervjun betonade greven betydelsen av att människor stannade kvar i den miljö som släkten tidigare vistats i. Föräldrar borde komma från samma ras och samhällsskikt och gärna från samma yrkesgrupp. I sin bok (I varje fall 2006 års upplaga) skrevs om invandringen bland annat:

”Dessa folkelement hava gjort utomordentliga insatser då det gäller rekordsiffrorna i brottsstatistiken. Ur rassynpunkt äro de också ödesdigra.”

I 2006 års upplaga (sannolikt i flera) av sin bok preciserade Stenbock i 41 punkter all det onda som socialdemokraterna orsakat Sverige.

Greve Magnus Stenbock avled i början av sommaren 2007. Enligt referatet i Norrköpings Tidningar bars greven till den sista vilan av karoliner. Bland gästerna tisslades och tasslades om huruvida kungaparet skull dyka upp, men det gjorde de inte. Man fick nöja sig med namn som Montgomery, Mörner, Fleetwood, Lewenhaupt, Malcolm, Sparre och Uggla. Officiant vid begravningen av rasisten och demokratimotståndaren Stenbock var biskopen i Linköpings stift Martin Lönnebo som bland annat yttrade: ”Vi firar honom med tacksamhet och välsignelse”.

Kungens bristande respekt för demokratiskt valda församlingar framgick tydligt när kungen i samband med älgjakt den 16 oktober 2008 uttalade att jakt på varg borde tillåtas. Annars skulle vargstammen enligt kungen explodera. Vargen är genom riksdagsbeslut fridlyst och riksdagen har angett att vargstammen bör uppgå till minst 200 vargar. Kungen gick genom sitt uttalande klart emot Sveriges riksdag. Ännu allvarligare blev uttalandet genom att kungen var ordförande i Världsnaturfondens förtroenderåd (WWF). WWF tog avstånd från kungens uttalande.

Hur är det då med kungens insatser för våra invandrare? Högerextrema kretsar i Sverige har sedan länge hyllat Karl XII. Narvaförbundet är en sådan grupp. I nazisttidningen Fria Ord nummer 21 /1976 förklarades att Narvaförbundet var en obunden grupp som dels tillhörde den nazistiska organisationen Sveriges Nationella Förbund, dels var ansluten till Ungsvenska klubben, som alltid varit ett tillhåll för högerextremister. Under 1980-talet stördes Narvaförbundets firande av Karl XII i Kungsträdgården av motdemonstranter. Firandet flyttades då till Riddarholmskyrkan som uppläts av riksmarskalksämbetet. Vid ceremonierna uppträdde ett antal personer i karolineruniformer. I TV-programmet Striptease uppgav Narvaförbundets ledare Werner Öhrn 1993 att hans karoliner var de bästa som kunde hittas bland lärare och ungdomsledare. Reportern kunde dock avslöja att en av karolinerna tillhört organisationen Vitt Ariskt Motstånd (VAM) och 1992 dömts för förberedelser till väpnat rån. Under den tid som lasermannen härjade bekämpade inte hovet invandrarfientliga grupper utan gav dem i stället skydd i Riddarholmskyrkan. Först år 2000 nekades Narvaförbundet tillträde till Riddarholmskyrkan för sina ceremonier bland annat efter att författaren till det här inlägget haft kontakt med hovets Göran Alm, som dock visade föga förståelse för att det var stötande att Riddarholmskyrkan uppläts till Narvaförbundet.

I programserien i TV 4 om familjen Bernadotte i maj 2010 intervjuades drottning Silvia. Hon tillfrågades då om hennes fars engagemang i den tyska nazismen. Hon tonade ned hans engagemang och beskrev nazismen som ett maskineri och påstod att han aldrig var politiskt aktiv. ”Gick man emot så var man emot hela maskineriet”. Det fanns dock inget tvång att gå med i nazistpartiet och det märkliga med drottningens far var att han gick med i nazistpartiet 1934 när han fortfarande bodde i Brasilien och återvände till Tyskland när många andra flydde därifrån. Det går naturligtvis inte att lasta drottningen för hennes fars nazism, men hennes syn på nazismen var häpnadsväckande.

Ett problem med monarkin är också de statsbesök som kungen gör då han ofta träffar statschefer som är demokratiskt tillsatta, det vill säga tillsatta på politiska grunder efter val. Vad har kungen som i princip fråntagits all makt att diskutera med dessa statschefer. Det framstår också som fullständigt orimligt att kungen tilldelats uppgiften att vara ordförande i utrikesnämnden som är ett politiskt organ.
I sitt jultal till nationen 2010 uppehöll sig kungen vid bland annat jordens miljö- och klimatproblem. Han påstod då att jordens befolkning till år 2050 skulle tredubblas, det vill säga uppgå till cirka 20 miljarder. Det verkliga förhållandet är enligt FN-organet UNPA att jordens befolkning 2008 uppgick till cirka 6,75 miljarder och till 2050 väntades öka till 9,2 miljarder. Med sina bristande kunskaper borde kungen avhålla sig från uttalanden om problem som han inte vet något om.
Kungahuset har formellt fråntagits all makt, men är inte arbetslösa. De lägger ned stor energi på att ge sig själva legitimitet. När det finns något för svenska folket att glädjas över till exempel guldmedaljer i OS är kungen med. När katastrofer inträffat till exempel översvämningar eller stormar, kommer kungen och visar sitt deltagande. Vissa utsatta grupper kan bli föremål för särskilt kungligt intresse. Drottningen har visat intresse för de barn som lider i världen och åldersdementa. Kronprinsessan har genom en fond lagt beslag på Sveriges handikappade barn. Framgångsrika personer, katastrofer och utsatta grupper utnyttjas på det sättet för att ge legitimitet åt monarkin.

År 1950 skrev Stig Dagerman i en av sina dagsverser:

Vad är det för väsen på planen?
Vad ljuder på torget för skrin?
– Det är bara republikanen,
Som hurrar för demokratin.

Bland riksdagens ledamöter har undersökningar visat att det finns en majoritet för republik. Många riksdagsmän inser också att kungens uttalanden i olika sammanhang skapar problem. Men i denna fråga följer man inte sin övertygelse och går i spetsen för en förändring. I stället spelar man med i det spektakel där kungahuset har huvudrollen. Det borde vara dags för alla, i varje fall folkpartister, socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister, att sluta hurra och göra något åt statsskicket. Att Socialdemokratiska Kvinnoförbundet har haft en ordförande som ser kungen som en symbol för demokrati måste betraktas som en katastrof. Lena Melin i Aftonbladet ser kungen som en symbol för rättsstat och demokrati, vilket också är anmärkningsvärt. Kungahuset är och har alltid varit en symbol för ett överklassamhälle. Under senare tid har kungahuset dessutom mer och mer kommit att bli föremål för satir i olika TV-program, där de framställs som mer eller mindre underbegåvade, vilket knappast är ägnat att inge respekt.
Inför bröllopet mellan kronprinsessan Viktoria och Daniel Westling offrade TV enormt mycket av den bästa sändningstiden åt såväl det svenska kungahuset som utländska. Trots detta minskar den skara som vill ha monarkin kvar. Bröllopet var en dyr historia, men kronprinsessan som ofta tigger pengar till sin fond kan tydligen utan dåligt samvete offra mer än 20 miljoner på sitt bröllop. Bröllopsresan finansierades av språkresemiljardären Bertil Hult (EF). Paret reste från bröllopsfesten i Bertil Hults privatjet och tillbringade därefter några veckor i miljardärens lyxyacht. Sista veckan tillbringade de i Hults hus i Colorado. Nu ska väl kunglig glans ge ökad fart på Bertil Hults redan mycket lönsamma verksamhet.
I början av november 2010 utkom boken Den motvillige monarken Carl XVI Gustaf. Författare är Thomas Sjöberg, Tove Meyer och Deanne Rauscher. I boken ägnas ett längre avsnitt åt kungens privatliv. En före detta boxare, Mille Markovic med kriminellt förflutet har för författarna uppgett att han upplät sin nattklubb till kungen och hans vänner för vilda fester. Kvinnor har för författarna uppgivit att de bjudits till klubben för att umgås med kungen och hans vänner.
I samband med att kungen jagade älg lät han sig den 4 november 2010 intervjuas. Kungen ägnade då sju minuter åt ett anförande. Den mesta tiden ägnades åt jakten till vilken bland annat kronprins Fredric av Danmark och Marcus Wallenberg var inbjudna. Boken sade sig kungen inte ha läst och berörde den enbart med några ord. Han uttalade bland annat: ”Jag har sett en del rubriker som inte varit så trevliga. Nu vill vi ha möjlighet till lugn och ro för att vi ska kunna ägna oss åt våra förpliktelser.” Kungen sade sig ha talat med familjen och ”vi vänder på ett blad och ser framåt.” Kungen förnekade inte uppgifterna i boken och hans uttalande tolkades av somliga som att de var sanna. Den 5 november meddelade hovet att man inte kommer att inleda något rättsligt förfarande mot förläggaren eller författarna. Detta kan tolkas som ytterligare ett tecken på att uppgifterna i boken är sanna. Om så är fallet finns all anledning att fråga sig vilken kvinnosyn kungen och hans nära vänner har. På Konstfackskolans julmarknad såldes tändsticksaskar där kungens huvud placerats på en bock.
En av kungens vänner är, eller har i varje fall varit, Anders Lettström. Måndagen den 23 maj 2010 erkände Lettström att han tagit kontakt med två gangsterledare, Milan Sevo och Daniel Webb, i syfte att få tyst på en porrklubbsägare, som påstått sig ha en hållhake på kungen och hans vänner, bestående av bilder, som skulle var komprometterande för de inblandade. Lettström påstod sig ha agerat helt på egen hand. Den 30 maj 2011 lät sig kungen intervjuas av Tidningarnas Telegrambyrå (TT). Han förnekade då uppgifterna i boken och sade sig aldrig ha besökt porr- eller stripteaseklubbar. Det skulle inte heller kunna finnas bilder där han befann i olämpliga miljöer. Aftonbladet har haft kontakt med Milan Sevo och Daniel Webb. Daniel Webb spelade in samtalen han hade med Anders Lettström. I dessa samtal, som publicerades i början av december 2011 uttalar sig Lettström på ett sätt som tyder på att Kungen var informerad om hans kontakter i den kriminella världen
Rubrikerna om kungen och hans goda vänner kommer sannolikt att fortsätta. Kungen och hans vänner behandlades också i två inslag i radioprogrammet Gomorron världen den 22 maj 2010. Det ena inslaget var ett satirprogram. Där ställdes frågan vilka kungens vänner från skoltiden var. Den som imiterade kungen svarade då att det var de som när man skulle såga av grenar på ett träd sågade av den gren de själva satt på. Frågan är om det inte är just det som kungen gjort nu.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: