VARNING FÖR GÖRAN HÄGGLUND

Jag har tidigare i två inlägg behandlat Kristdemokraterna. ”Kristdemokraterna en bedrövlig historia” handlar om kristdemokraternas historia från det de bildades 1964 till nutid. Det andra inlägget har rubriken: ”Göran Hägglund fattigdom, brott och straff” och skrevs med anledning av en artikel som Göran Hägglund skrivit i vilken han ansåg att det behövdes hårdare straff för att komma tillrätta med problemen i vissa bostadsområden.

Göran Hägglund föreslogs av Kristdemokraternas valberedning den 16 december till att fortsätta som partiledare. Valet av partiledare kommer att äga rum i slutet av januari 2012. Som motkandidat har under hösten 2011 Mats Odell framträtt. Odell får anses företräda traditionalisterna inom Kristdemokraterna med förankring i Pingströrelsen och Livets ord.

Göran Hägglund har anpassat sig till den nya situationen. Tidigare ansåg han att ”politik är inte religion och religion är inte heller politik”. Nu har han uppfattningen att ”kristendomen är grunden för det här partiets (Kristdemokraternas) existens, däri ligger vårt berättigande.” Hägglund försöker gå ett slags balansgång mellan traditionalisterna och andra väljare som Kristdemokraterna lockat till sig med fagert tal om värdegrunder och löften om sänkt skatt

Den 8 oktober 2011 skrev Hägglund en debattartikel i Dagens Nyheter (DN): Han skrev bland annat: ”Den ekonomiska kris som plågar många länder har inte ekonomiska rötter utan handlar om etik. Kristna värden som måttfullhet, förvaltarskap, ödmjukhet, pålitlighet, ärlighet – och ansvar för kommande generationer – har ersatts av en bekymmerslös, lättsinnig otålighet att maximera nyttan för dagen. I Alliansregeringen kommer KD framöver att tydligare än någonsin vara den sociala rösten.” I sin artikel framhöll Hägglund att ”Allt kan inte lösas med politik. Ibland är det politiken som är en del av problemet.”

Den 13 oktober 2011 införde DN en replik på Hägglunds artikel från professorn i statsvetenskap vid Göteborgs universitet Bo Rothstein. Sedan 2004 leder Rothstein ett forskningsprojekt som sysslar med kvalitet i samhällsstyrningen i ett globalt jämförande perspektiv. Man har samlat data som mäter vad som kan förklara samhällsstyrningens kvalitet och vilka effekter kvalitet har på olika mått på mänsklig välfärd och också på länders förmåga att ha balans i sina offentliga utgifter. Utifrån de data som forskningsprojektet samlat går det att syna Hägglunds påstående om det finns ett samband mellan hur starkt landet är präglat av religiösa värderingar och hur väl dess offentliga etik fungerar. Ett mått på offentlig etik och samhällsstyrningens kvalitet är hur omfattande korruptionen är i ett land. Till detta har forskningsprojektet mått på i hur stor utsträckning befolkningen kan sägas omfatta religiösa värderingar och i vilken grad de omfattar mer sekulära värderingar. Sambandet mellan dessa mått är att ju mer sekulära värderingar människorna har, det vill säga ju mindre de omfattar religiös etik, desto lägre är ett lands korruption. Idén om att mer religion i politiken leder till högre offentlig etik saknar således stöd.

Göran Hägglund har ingått i en regering som har haft sänkta skatter och sänkta ersättningsnivåer som sitt främsta mål. I sin debattartikel uttryckte Hägglund detta som att ”mindre politik” är av godo. Även i det fallet är sambandet till den offentliga etiken det omvända mot vad Hägglunds och Alliansregeringens politik står för. Det är länder med höga skatter och höga offentliga utgifter som har låg korruption och ordning på sina finanser.

I avslutningen på sin artikel skrev Rothstein: ”I en demokrati skall naturligtvis politiker söka väljarnas stöd för sina ideal. Det finns emellertid också ett annat krav man kan ställa på politiker, nämligen att vad de säger skall i någon mening vara sant eller åtminstone ha någon uppbackning av väl etablerade `fakta i målet`”. Det saknar Hägglund.

De nordiska länderna har en väl utbyggd välfärd, även om den nu håller på att raseras, höga skatter, samhällsekonomi i balans och tillhör de mest sekulariserade. Var och en kan göra en grov jämförelse med länder som Grekland, Irland, Italien, Spanien och även USA där religionen i hög grad präglar tillvaron men där samhällsekonomin är i obalans, de ekonomiska klyftorna är stora, ojämlikheten mellan könen stor och barnfattigdomen omfattande.

Kristdemokraterna håller på att bli ett högerextremt parti. Som första namn på Kristdemokraternas valsedel till EU-parlamentet 2009 placerades av valberedningen Ella Bohlin. Alf Svensson placerades på plats nio. Men han startade med sponsring från bland annat Ian Wachtmeister en personvalskampanj. I kampanjen ingick bland annat en tillställning på Riddarhuset. Där serverades fisk- och skaldjurspaté, kalkonbröst samt glass och jordgubbar. Överskottet från tillställningen gick till Alf Svenssons kampanj. Ian Wachtmeister förklarade att ambitionen var att få in minst en halv miljon kronor till Alf Svenssons kampanj. Alf Svensson lyckades att med stöd från bland annat den högerextreme Ian Wachtmeister komma in i EU-parlamentet. Den skenhelige Alf Svenssons gode vän och tillskyndare Ian Wachtmeister har sedan varit rådgivare åt Sverigedemokraternas ledare Jimmy Åkesson.

År 2007 framlade regeringen ett förslag till kommunalt vårdnadsbidrag. Bakom detta stod kristdemokraterna. Ett vårdnadsbidrag på 3000 kronor per månad infördes 1 juli 2008. I Svenska Dagbladet den 28 april 2010 redovisade Göran Hägglund en SIFO-undersökning som påstods visa att 81 procent av de tillfrågade ville ha kvar eller till och med höja nivån på bidraget. Den fråga som ställdes var: ”Sedan 1 juli 2008 har föräldrar till barn under tre år möjlighet att få ett kommunalt vårdnadsbidrag i vissa kommuner. Cirka en tredjedel av landets kommuner erbjuder idag denna möjlighet. Vad tycker du? Ska det vara obligatoriskt eller frivilligt eller förbjudet för kommunerna att erbjuda småbarnsföräldrar vårdnadsbidrag?” 11 procent svarade vet inte, 8 procent ansåg att det skulle vara förbjudet, 30 procent ansåg att det skulle vara obligatoriskt och 51 procent att det skulle vara frivilligt. Dessa svar kan inte tolkas på det sätt som Göran Hägglund gjort. Att skattepengar används för att hålla barn borta från förskolan är en utveckling åt fel håll. Det är främst kvinnor som utnyttjar bidraget ofta i brist på annat arbete. Det går inte att försörja sig på bidraget och det ger inga pensionspoäng. Vårdnadsbidraget bidrar till att barn och kvinnor i till exempel invandrarfamiljer får det ännu svårare att integreras i det svenska samhället. I andra fall stimulerar det till en hemmafrupolitik. Kristdemokraterna tycks inte sky några medel för att rättfärdiga en barn- och kvinnofientlig politik. Vid kristdemokraternas riksting sommaren 2010 röstades ett förslag igenom om att frågan om sambeskattning borde utredas. Sambeskattningen avskaffades 1972. Sambeskattningen innebar att par där den ena parten tjänade mer än den andra fick mindre skatt än om de beskattats var för sig. Avskaffandet av sambeskattningen innebar att jämställdheten mellan kvinnor och män ökade och stimulerade kvinnor till att förvärvsarbeta. Att två i familjen är förvärvsarbetande torde vara bästa sättet att undvika barnfattigdom. I en debattartikel i Svenska Dagbladet (SvD) den 14 december redovisade Kristdemokraternas familjepolitiska arbetsgrupp förslag som skall läggas fram i slutet av januari 2012. De vill minska tiden som barn befinner sig i förskolan och höja taxorna för barnomsorg. Deras förslag kommer att slå särskilt hårt mot ensamstående föräldrar.

Under den tid som Göran Hägglund har varit socialminister och Maria Larsson äldreomsorgsminister har de ekonomiska klyftorna i samhället ökat, barnfattigdomen ökat, människor hamnat i kläm mellan sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring och vårdskandalerna avlöst varandra. För detta är Göran Hägglund och Maria Larsson i hög grad ansvariga.

Sanct Michaels orden som var aktiv när KDS bildades samlade i sina led gamla nazister och högerextremister. Pastorn Eric Grönlund, som var riksdagskandidat för Kristdemokraterna var ordens kaplan. Orden hade som valspråk: ”Prudentes sicut serpentes et simplices sicut columbae” – Var sluga som ormar och menlösa som duvor. Det förefaller som om Kristdemokraterna gjort detta valspråk till sitt.

Göran Hägglund och Maria Larsson personifierar en skrämmande skenhelighet. Det finns ett ordspråk för detta:

”Om han gör sin röst ljuvlig så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse bor i hans hjärta”. (Ords 26:25)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: