MODERATERNA SAKNAR TROVÄRDIGHET- det gäller bland annat Lotta Finstorp, Peder Wachtmeister och Walburga Habsburg Douglas

Lotta Finstorp, PedderWachtmiester och Walburga Habsburg Douglas framträder ofta i Eskilstuna-Kuriren som ett slags påhejare för den borgerliga alliansens politik. Den 16 mars var ”Arbetslinjen central hos M” rubrik på en artikel av Lotta Finstorp och Peder Wachtmeister. Den inleder med att allianspartierna har som främsta mål full sysselsättning. Det har alla riksdagspartierna. Men allianspartierna har haft regeringsmakten i drygt fem år och har misslyckats med att skapa full sysselsättning. De talar ofta om att sysselsättningen ökat och att fler är sysselsatta nu än 2006. Den verkliga sanningen är att arbetslösheten är större nu än när regeringen tillträdde och sysselsättningsgraden har minskat. Sveriges folkmängd har ökat men sysselsättningen har inte ökat i samma takt.
De påstår vidare att utanförskapet har minskat med 164 000 personer sedan 2006. Riksrevisionen kritiserade 2008 i en granskning regeringens användning av begreppet utanförskap Bland annat pekade de på att när man i statistiken slår samman olika personers kortare frånvaro från arbetsmarknaden riskerar det att ge en missvisande bild av hög långvarig frånvaro. Vidare menade Riksrevisionen att antalet personer som får sin inkomst från ersättningssystemen är ett problematiskt mått eftersom det är så pass känsligt för politiska förändringar. Det innebär att man kan minska utanförskapet mätt på detta sätt utan att det speglar någon ökad sysselsättning, till exempel genom att man gör det svårare att få sjukpenning och färre personer därmed får det. Att regeringens mål för den ekonomiska politiken är ”minskat utanförskap” kritiserades även det av Riksrevisionen. Detta eftersom begreppet ”utanförskap” saknar tydlig definition och inte är möjligt att bryta ned i kvantitativa termer, vilket enligt finansutskottets riktlinjer är en förutsättning för att kunna fungera som underlag för statlig styrning.
Lotta Finstorp och Peder Wachtmeister framhåller i sin artikel att Sverige i förhållande till andra länder har låg inkomstspridning. Men Inkomstspridningen i Sverige har ökat den senaste åren. Klyftorna har ökat de senaste åren och detta är särskilt påtagligt när det gäller när det gäller skillnaderna mellan rika och fattiga barn. (läs Rädda barnens rapport Fattiga barn i Sverige 2012)
Moderaterna handskas ofta vårdslöst med sanningen. De förfalskade sin historia (se moderat historieförfalskning). Walburga Habsburg Douglas har i Eskilstuna kuriren den 18 augusti påstått att jobbskatteavdraget gynnar fattiga barn. Direkt kan konstateras att det inte kan gynna barn till sjuka, arbetslösa och pensionärer med enbart pension som inkomst eftersom de inte får något jobbskatteavdrag. I just de grupperna återfinns säkert många fattiga. Walburga Habsburg Douglas har vidare påstått att jobbskatteavdraget ger högst avkastning till dem som tjänar minst. Om kommunalskatten är 31,5 kronor uppnås maximalt jobbskatteavdrag vid en inkomst på 29 000 kronor per månad. Alla som tjänar mindre får ett lägre jobbskatteavdrag. Som exempel kan nämnas att den som tjänar 20000 kronor får 1364 kronor och den som tjänar 10000 får 785 kronor(se Walburga Habsburg och fattiga barn).
Den 27 februari 2012 publicerade Svenska Dagbladet ett inlägg av Sofia Arkelsten med rubriken ”Jämställdhet går framåt med jobbskatteavdrag”. Hon redovisar i sin artikel siffror som visar att löneskillnaderna mellan män och kvinnor minskat under de senaste åren och att den största relativa förändringen skedde åren 2006 – 2007 och tidsmässigt sammanfaller med att det första jobbskatteavdraget infördes. Hon drar av detta slutsatsen att arbetslinjen och jobbskatteavdraget är bra för kvinnor.
Det är svårt att se något annat samband mellan mindre löneskillnader och jobbskatteavdraget än det tidsmässiga. Jobbskatteavdraget ökar med stigande inkomst so redovisats ovan. Eftersom män generellt har högre lön än kvinnor så gynnas män mest av jobbskatteavdraget. Detta innebär att det den ekonomiska klyftan mellan män och kvinnor ökar genom jobbskatteavdraget. Att arbetslinjens övriga ingredienser skulle ha gynnat kvinnor kan knappast vara sant. Kvinnor är till exempel mer sjuka än män och drabbas därför hårdare än män när ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen sänks.
Att opinionssiffrorna dalar för moderaterna och Fredrik Reinfeldt beror nog inte på en Löfveneffekt utan på att Moderaterna saknar trovärdighet. Då hjälper det inte med påhejare och knapptryckare som Lotta Finstorp, Peder Wachtmeister och Walburga Habsburg Douglas.

ANSVARSLÖSHETENS STATSMINISTER FREDRIK REINFELDT

”Det är tid för ansvar” uttalade Fredrik Reinfeldt i regeringsförklaringen 2010. ”Det är tid för ansvar” saknar ett ansvarstagande subjekt. Vem skall ta ansvar och för vad? Vem tar ansvar för vapenaffärerna med Saudiarabien? Försvarsminister Sten Tolgfors tar inget ansvar. Han sparkar på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) som i sin tur skyller på politikerna. Fredrik Reinfeldt måste väl veta vilka beslut som regeringen har fattat. Det är hög tid att Reinfeldt träder farm och tar ansvar. Varför förlängde regeringen avtalet med Saudiarabien 2010? Vad kände Reinfeldt till om kungens resa till Saudiarabien i september 2010? I egenskap av hedersordförande i World Scout Foundation utdelade Carl XVI Gustaf förtjänsttecknet Bronsvargen till Saudiarabiens diktator kung Abdullah, som tog emot i sitt privata residens al-Janadriyah. Drottning Silvia var vid tillfället klädd i svart från topp till tå och dolde sitt hår. Kungen brukar ju tilldelas rollen av ”dörröppnare” som gynnar svensk export. Åkte han till Saudiarabien i tron att hans besök skulle öka Sveriges möjligheter att exportera dit och med Fredrik Reinfeldts välsignelse?
Göran Persson var statsminister och Leni Björklund försvarsminister 2005 när samarbetsavtalet (MOU:et) med Saudiarabien ingicks. I avtalet står bland annat: ”Parterna skall särskilt sträva efter att utbyta teknisk och ingenjörsmässig expertis i fråga om underhåll, utveckling och rekonstruktion av vapensystem, utrustning och reservdelar.” Varför ingicks avtalet? Handlade det enbart om att Saab och Ericsson skulle få sälja utrustning? Trodde Göran Persson, som ville franstå som storpolitiker att avtalet skulle skapa ”stabilitet i Mellanöstern? Gick man USA:s ärenden när man rustade upp Saudiarabien? Leni Björklund har vägrat att uttala sig. Men vad säger före detta statsministern Göran Persson.
Medan affärerna med Saudiarabien pågick för fullt kom Rädda barnens rapport om Barnfattigdom i Sverige. 2012 Under år 2009 levde 248 000 barn i fattigdom i Sverige. Barnfattigdomen hade fram till 2008 stadigt ökat efter krisåren på 1990-talet. Nästan en fjärdedel av Sveriges barn lever i fattigdom. Rädda Barnens rapport Barns hälsa i Sverige (2004) visar att det finns ett starkt samband mellan barns hälsa och ekonomisk utsatthet. Fredrik Reinfeldt tar inte ansvar för utvecklingen utan hänvisar till att 2009 var ett krisår. Under Fredrik Reinfledts regeringsår har skatterna sänks med mer än hundra miljarder. Klyftorna mellan rika och fattiga har ökat i alla åldrar. Vräkningen av barnfamiljer har ökat kraftigt. Den skenheliga Maria Larsson anser att regeringen gjort stora insatser bland annat höjt bostadsbidrag till familjer med barn. Men det har varit otillräckligt. (Se också Walburga Habsburg Douglas och fattiga barn)
Det talas nu ofta om Löfveneffekten när de positiva siffrorna för Fredrik Reinfeldt dalar. Löfven har ju inte gjort så stort väsen av sig. Det vore nog riktigare att tala om en Reinfeldts- effekt. Fler och fler inser att det inte räcker med att tala om ansvar. En statsminister måste också ta ansvar.

MODERATERNA SKALL UTVECKLA EN FÖRVANSKAD VERKLIGHET

Den 6 mars 2012 redovisade Fredrik Reinfeldt i Svenska Dagbladet hur Moderaterna skall förnya sin politik. Moderaterna skall tillsätta fem centrala arbetsgrupper för att utveckla politiken inom ett antal prioriterade områden inför valet 2014. Det handlar om:

• Ansvar för ekonomin och full sysselsättning
• Världens bästa skola
• Hälsosamma Sverige
• Bekämpa alla brott
• Föregångsland för klimat och hållbarhet

Det är svårt att sia om vad som kan komma ut av dessa grupper. Skall man kartlägga vilka jobb som kan göras liggande? Skall man införa ett gymavdrag? Skall man anställa ännu fler poliser?
Det är inte så länge sedan Moderaterna förfalskade sin historia. (Se Moderat historieförfalskning) Sofia Arkelsten påstod för ett tag sedan att jobbskatteavdragen hade ökat jämställdheten, vilket inte kan vara sant. (Se Sofia Arkelsten, jämställdhet och jobbskatteavdrag). I höstas påstod Walburga Habsburg Douglas i Eskilstuna-Kuriren att jobbskatteavdraget gynnar fattiga barn. Det kan i varje fall inte gynna barn till sjuka, arbetslösa och pensionärer eftersom de inte får något jobbskatteavdrag. I just de grupperna återfinns säkert många fattiga både barn och vuxna. Walburga Habsburg Douglas påstod vidare att jobbskatteavdraget ger högst avkastning till dem som tjänar minst. Om kommunalskatten är 31,5 kronor uppnås maximalt jobbskatteavdrag vid en inkomst på 29 000 kronor per månad. Alla som tjänar mindre får ett lägre jobbskatteavdrag. Som exempel kan nämnas att den som tjänar 20000 kronor får 1364 kronor och den som tjänar 10000 får 785 kronor. Walburga Habsburg Douglas höll sig inte till sanningen. Walburga Habsburg Douglas påstår vidare att barnfattigdomen har minskat. (Se Walburga Habsburg Douglas och fattiga barn)
Det finns två sätt att definiera fattigdom. Den kan ses som relativ eller absolut. EU redovisar som fattiga den andel personer i ett land som lever i hushåll vars disponibla inkomst är lägre än 60 procent av medianinkomsten i landet. Barnfattigdom mäts som andelen barn i sådana hushåll. Det bärande argumentet för ett relativt mått på fattigdom är att fattigdom handlar om att på grund av resursbrist inte kunna fullt ut delta i samhällslivet. Den som ofrivilligt svälter måste oavsett allt annat betraktas som fattig. Den typen av definition är emellertid inte meningsfull i varje fall inte i Sverige och våra grannländer. Förespråkare för en absolut fattigdomsdefinition brukar använda ett relativt mått som fixerats till en viss tidpunkt. Ett vanligt sådant mått i Sverige är 1985 års socialbidragsnorm uppräknad med konsumentprisindex. Det märkliga med denna norm är att man antar att en låginkomsttagare och dennes barn kan leva på samma nivå som för nästan trettio år sedan utan att räknas som fattig. Hur känns det för de barn som saknar tillgång till dator hemma och saknar egen mobiltelefon. Enligt EU:s fattigdomsdefinition lever drygt 10 hushåll i fattigdom.
I ett land som vill betraktas som en välfärdsstat borde det vara naturligt att använda det relativa måttet 60 procent av medianinkomsten. Men det är det inte för Walburga Habsburg Douglas och andra moderater.
Sedan 1990-talet har de rikaste blivit rikare och de fattigaste har knappast fått det bättre alls. Den här utvecklingen har emellertid inte hindrat den borgerliga alliansregeringen från att förstärka ojämlikheten genom bland annat genom jobbskatteavdrag och sänkta ersättningsnivåer. Till detta kommer att barnbidrag, bostadsbidrag och underhållsstöd inte räknats upp i takt med pris- och löneutveckling. Särskilt drabbade av fattigdom är invandrare och ensamstående mammor. De som hamnar längst ned på inkomstskalan hamnar utanför. De har svårt att integreras i den allmänna livsstilen och att upprätthålla sociala relationer. De lever i verkligt utanförskap.
Fredrik Reinfeldt inleder sin artikel med att räkna upp vad regeringen gjort. Sysselsättningen har ökat. Detta är riktigt så tillvida att fler är sysselsatta nu än 2006. Men samtidigt har antalet invånare i Sverige ökat och sysselsättningsgraden är lägre nu än 2006. Fredrik Reinfeldt ger en felaktig bild av utvecklingen. Samtidigt som vårdskandalerna avlöser varandra påstår Reinfeldt att kvalitén i välfärden ökat. När det gäller äldreomsorgen började försämringarna redan på 1980-talet. Antalet invånare över 80 år var då cirka 250 000. Nu är antalet ungefär 500 000. Samtidigt har antalet personer som bor i äldreboende minskat med nästan 100 000 och de som får hemtjänst har minskat ungefär lika mycket. Allt mer av äldreomsorgen har vältrats över på de anhöriga. Genomgående är det vanligast att det är kvinnor i nära relationer som får stå för omsorgen. Vid en undersökning 2002 – 2003 uppgav 32 000 kvinnor och 9 000 män att de för tillfället arbetade deltid, eller inte alls, på grund av att de tog hand om en äldre, funktionshindrad eller långvarigt sjuk närstående. Under de senaste tio åren har inte situationen förbättrats. En bättre äldreomsorg skulle innebära att medelålders kvinnor skulle avlastas. De skulle kunna arbeta full tid och betala mer i skatt som skulle kunna gå till omsorg och de skulle tjäna in till bättre pension. Nu kan en del bara arbeta deltid eller inte alls och en del sliter ut sig med både arbete och omsorg om närstående. Samtidigt tycker Reinfeldt att de skall arbeta ända tills de blir 75 år. Precis som Sverige har en väl utbyggd barnomsorg borde man ha en väl utbyggd omsorg för äldre och funktionshindrade.
Fredrik Reinfeldt nämner vidare att regeringen satsat på infrastruktur, men satsningarna är helt otillräckliga. Sverige har inte en järnväg som fungerar. Pensionssystemet behöver ses över.
Vårdskandalerna, att inte tågtrafiken fungerar, att arbetslösheten är hög, att barnfattigdomen ökat och att antalet vräkningar där barn är inblandade har ökat tycks ha undgått Fredrik Reinfeldt. Det har också bostadsbristen. Inga insatser görs för att rusta upp äldre hyreshus och göra dem energisnålare. Reinfeldt skryter med att antalet poliser blivit fler och straffen för brott hårdare. Men inget görs för att komma tillrätta med de bakomliggande problemen. Anders Borg angriper ofta bankerna. Men inget konkret görs.
Moderaterna ger en helt felaktig bild av verkligheten och gör inget för att förbättra den för de mest utsatta.