EKONOMISK OJÄMLIKHET SKAPAR SOCIALA OCH MEDICINSKA PROBLEM

Den 4 maj 2012 presenterade Skolverket i en debattartikel i Svenska Dagbladet en rapport som visade att skillnaderna mellan skolornas resultat ökar. En förklaring till detta är att skolornas elevsammansättning förändras. Den socioekonomiska segregationen tilltar och särskilt påtaglig är segregationen när det gäller skolor med elever med utländsk bakgrund. En viktig orsak till att skillnaderna mellan skolorna ökar är det fria skolvalet. Ambitiösa elever och elever med föräldrar som engagerar sig i sina barns skolgång söker sig bort från skolor med dåliga resultat. Kvar på många skolor blir lågpresterande elever inte sällan med utländsk bakgrund.
Måndagen den 7 maj startade i Svenska Dagbladet en artikelserie om inkomstskillnader och fattigdom. Uppgifterna i den första artikeln kommer från SCB. Under åren 1991 – 2010 har personer med medelinkomster fått 30 – 40 procent högre inkomst efter skatt. Den rikaste tiondelen har fått en ökning med 76 procent. Den fattigaste tiondelen har bara fått en ökning med sju procent. I artikeln uttalade sig Tapio Salonen professor i socialt arbete vid Malmö Högskola. Han framhöll att även om de fattiga inte blivit fattigare så hänger de inte med i den allmänna livsstilen som är allt mer konsumtionsbaserad. Alla behöver ha vissa prylar för att inte hamna utanför till exempel mobiltelefoner och datorer. Barn kan hamna utanför för att de inte har råd att ägna sig åt idrott. Tapio Salonen anser att alla tjänar på ett samhälle som är mer jämlikt. Trängs människor ut i marginalen och upplever sig som annorlunda så skapar det svart ekonomi, kriminalitet och mycket annat. Det är mot den bakgrunden vi skall se att vandalisering, bränder och kriminalitet är koncentrerade till fattiga förortsområden. En internationell undersökning om social ojämlikhet, International social survey programme (ISSP) visar att en 73 procent av svenskarna anser att inkomstskillnaderna är för stora. Även i skiktet som tjänar mer än 40000 kronor i månaden är det 30 procent som håller med.
Söndagen den 6 maj var det partiledardebatt i Agenda i TV 2. För Stefan Löfven var det premiär i ett sådant sammanhang. Han talade mycket om innovationer och sysselsättning. Men de stora linjerna för en socialdemokratisk politik lyste med sin frånvaro.
Åren 1944 – 2001 inleddes det socialdemokratiska partiprogrammet med en
portalparagraf med följande lydelse:

Socialdemokraterna vill låta demokratins ideal sätta sin prägel på hela samhällsordningen och människors inbördes förhållanden för att därigenom ge var och en möjlighet till ett rikt och meningsfullt liv. I detta syfte vill socialdemokratin så omdana samhället, att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer, att medborgarna frigörs från beroende av varje slags maktgrupper utanför dess kontroll och att en på klasser uppbyggd samhällsordning lämnar plats för en på gemenskap av på frihetens och likställighetens grund samverkande människor.

Portalparagrafen ersattes vid partikongressen 2001 av en formulering om att:

Vi strävar efter en ekonomisk ordning där varje människa som medborgare, löntagare och konsument kan påverka produktionens inriktning och fördelning, arbetslivets organisation och arbetets villkor.

Göran Persson förklarade att partiet var antikapitalistiskt samtidigt som man bejakade marknadsekonomin, som var en förutsättning för demokrati. Huruvida någon vid kongressen förstod vari skillnaden mellan kapitalism och marknadsekonomi bestod är oklart. Förändringen i partiprogrammet var emellertid en anpassning till den politik som förts ända sedan Ingvar Carlsson var statsminister och hade en höjdpunkt under Carl Bildts regering 1991 – 1994 och som sedan 2006 åter tagit stora språng framåt. Det har dock rått ett slags politisk konsensus om att högre tillväxt – större BNP – är lösningen på alla samhällsproblem. Och högre tillväxt åstadkoms genom ökade inkomstskillnader. Nationalekonomen John Kenneth Galbraith kallade det här synsättet för hästskitsteoremet:

Om man utspisar hästarna med mycket havre så blir det mer skit där fåglarna kan picka i sig ett och annat korn.

Översatt till svenska förhållande skulle teoremet kunna lyda: ”Om de med de med de högsta inkomsterna får skatteavdrag kan de anlita en arbetslös kvinna till att städa och anlita byggjobbare till att lyxrenovera badrum och kök”. Men de som sysselsätts på det sättet skulle behövas bättre inom vård och omsorg, till att renovera hyresbostäder och bygga och rusta upp järnvägar.
Precis som nationalekonomen John Maynard Keynes tankegånger på 1930-talet gav vetenskapligt underlag för den politik som socialdemokraterna under lång tid förde kom det 2010 ett vetenskapligt arbete som skulle kunna ge underlag för en ny sorts politik. Boken har på svenska fått titeln Jämlikhetsanden och har getts ut på Karnevals förlag. I boken visar två engelska epidemiologer Richard Wilkenson och Kate Pickett att ekonomisk ojämlikhet är orsaken till de flesta allvarliga samhällsproblem. Höjd BNP och därmed växande rikedom kan i fattigare länder fungera som hästskitsteoremet. Även de fattiga kan få det lite bättre. Men för världens rikaste industriländer leder inte höjd BNP till att länderna fungerar bättre. I länder med stor ekonomisk ojämlikhet är barnadödligheten större, tonårsgraviditeter vanligare, levnadsåldern kortare, psykiska sjukdomar vanligare, brottsligheten högre, fetman ett stort problem och miljöförstöringen större. Enda sättet att lösa problemen är att öka den ekonomiska jämlikheten.
Wilkenson och Pickett underbygger sin tes med statistik som tagits från bland annat FN och OECD och avser moderna industriländer. De samband mellan ojämlikhet och problem som redovisas är vetenskapligt belagda. En förklaring är att vi alla är beroende av samspel med andra och har ett grundläggande behov av att bevaka vår statusmässiga position. Stor ojämlikhet skapar stress. Värst är det för dem som befinner sig längst ned på inkomstskalan utan möjlighet att ta sig därifrån. Men även en direktör som tjänar 100 000 kronor i månaden kan känna sig underbetald och stressad när han jämför sig med andra. Ju större skillnaderna är desto större blir också fallet när någon förlorar en hög position. Detta leder också till stress.
Jämlikhetsandens författare vill förändra världen. Politikerna måste överge tanken att ökad tillväxt löser alla problem och ta till sig att ökad jämlikhet kan göra livet bättre för alla.
Institutet för framtidsstudier ger ut tidskriften Framtider. I nummer 1/2010 var temat fattigdom. Fattigdom är ett relativt begrepp. Samhället är annorlunda nu än för 20 år sedan. Då gick det till exempel att klara sig utan mobiltelefon och dator. Hur upplever nu barn som lever i trångboddhet och saknar mobiltelefon och inte har tillgång till Internet hemma sin situation? Sedan 1990-talet har de 10 procent som har de högsta inkomsterna nästan fördubblat sina inkomster. Det är dock inte bara de rikaste som fått det bättre, medelinkomsterna har ökat för alla grupper. Men takten avtar ju längre ner på inkomstskalan man kommer. För dem med lägst inkomster är ökningen knappt 15 procent. De rikaste har blivit rikare och de fattigaste har knappast fått det bättre alls. De som hamnar längst ned på inkomstskalan hamnar utanför. De har svårt att integreras i den allmänna livsstilen och att upprätthålla sociala relationer.
I Framtider skriver kriminologerna Anders Nilsson och Felipe Estrada om fattigdom och brott. De inleder sin artikel med att citera Olof Palme och Ronald Reagan:

Den enda hållbara lösningen på brottsproblemet ligger enligt min mening i en politik som botar brister och orättvisor och utjämnar ekonomiska, sociala och kulturella skillnader i samhället. (Olof Palme 1972)

Here in the Richest nation in the world, where more crime is committed than in any other nation we are told that the answer to this problem is to reduce our powerty. This isn´t the answer – – -. (We should) protect society from the criminal, not the other way around. (Ronald Reagan 1984) (Här i den rikaste nationen i världen, där mer brott sker än i något annat land påstås att svaret på problemet är att reducera fattigdomen. Detta är inte svaret – – -. (Vi skall) skydda samhället från de kriminella, det finns ingen annan väg.)

De två kriminologerna framhåller att fattigdom inte ensamt kan förklara varför vissa individer begår brott även om det finns ett samband. Men de framhåller också att de straffade i stor utsträckning är resurssvaga personer vars uppväxt kännetecknats av ekonomiska och andra resursproblem. Fattigdom har inte bara betydelse för risken att begå brott utan också för människors oro för och risk för att utsättas för brott. Bland politikerna finns nu i all synnerhet på högerhåll en individualisering i förståelsen av sociala problem. Även tidskriften Framtiders temanummer om fattigdom borde politikerna ta till sig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: