DE FALSKA KRISTDEMOKRATERNA – ETT PARTI MED EN BEDRÖVLIG HISTORIA

När kristdemokraterna bildades 1964 var medlemmar i Sanct Michaels orden aktiva bland annat ordens kaplan pastorn i Maria församling i Stockholm Eric Grönlund. Orden hade ett valspråk: ”Prudentes sicut serpentes et simplices sicut columbae” – Var sluga som ormar och menlösa som duvor. Det förefaller som om Kristdemokraterna gjort detta valspråk till sitt.
Det är väl detta valspråk kristdemokraterna tillämpat när man presenterar höstbudgeten 2012:

”Vi sänker nu pensionärernas skatt för fjärde gången. Sammanlagt ger det Sveriges pensionärer mellan 6 800 kronor och 10 200 kronor mer i plånboken per år. Den höjda grundnivån i föräldraförsäkringen, från 180 till 225 kronor om dagen, ökar förhandlingsutrymmet för föräldrar som ännu inte hunnit arbeta upp en bra ersättningsnivå.

Verkligheten är att de sämst ställda pensionärerna nästa år får en skattesänkning på 50 kronor i månaden. Tidigare skattesänkningar har till största delen bestått av kompensation för att pensionerna sänkts med cirka sju procent på grund av att den så kallade bromsen slagit till. Samtidigt har högkostnadsskydden för läkarbesök och medicin höjts. Vidare har på många håll både kommuner och landsting höjt skatten. Klyftorna mellan de som arbetar och de som är pensionärer, sjuka och arbetslösa ökar hela tiden. Antalet fattiga barn ökar liksom vräkningar där barn är inblandade. Allt fler lever på ekonomiskt bistånd (socialbidrag). I en tvårummare i Södertälje kan det bo 19 invandrare.
När Stefan Attefall påstår sig vända på alla stenar för att komma tillrätta med bostadsbristen för bland annat studenter är den sten han vänt upp att det skulle gå att sänka kraven på handikappanpassning. På samma linje är Centerpartiet. Detta är ett förakt för svaghet som borde vara främande för alla politiska partier.

Kristdemokraterna skulle kunna fira 50-årsjubileum 2014. Men opinionssiffrorna blir allt lägre och partiets politik allt mer besynnerlig och högerextrem. Man får hoppas att partiet går i graven före 2014. Kristdemokraternas historia som jag skrivit om tidigare är bedrövlig. Det är nog inte till skada att upprepa den.

1960-talet då partiet bildades var i många avseenden omdanande. Den ekonomiska utvecklingen var gynnsam. Allt fler kunde skaffa sig bil, sommarstugor och åka på semester. En förutsättning för den goda ekonomiska utvecklingen var att allt fler gifta och samboende kvinnor gav sig ut i förvärvslivet. Nya preventivmedel gjorde entré och synen på familjebildning och moralfrågor förändrades. Kvinnoprästreformen som beslutats 1958 vållade fortsatta strider. Vilgot Sjömans film 491, som visades första gången i mars 1964 upprörde många.
När ett förslag om att skära ned kristendomsundervisningen i gymnasieskolan lades fram 1963 väckte det opposition. För opinionsbildning mot att skära ned kristendomsämnet bildades Samkristna skolnämnden. I slutet av 1963 startade nämnden en namninsamling, vilken lyckades samla in över två miljoner namnunderskrifter. Då föddes idén om att starta ett kristet politiskt parti. Den 24 januari 1964 skrev Lewi Pethrus en ledare i tidningen Dagen med rubriken ”Nytt politiskt parti” och uppmanade till debatt. Till debatten tillfördes stoff när 140 läkare den 31 januari till regeringen överlämnade en skrivelse om moralen i Sverige. En av de 140 läkarna var Åke Berglund som hade ett nazistiskt förflutet. Rektorn vid Svenska kyrkans lekmannaskola i Sigtuna inbjöd i slutet av januari till en konferens kring ämnet ”Kristendom och politik”. En kommitté tillsattes för att undersöka möjligheterna att bilda ett kristet parti. I mars 1964 samlades i Stadsmissionens lokaler i Gamla Stan ett antal pingstpastorer och andra för att diskutera partibildandet. En interimsstyrelse bildades och en programkommitté tillsattes. Den 21 mars meddelades att ett nytt politiskt parti bildats. Partiet skulle heta Kristen demokratisk samling (KDS) och partiledare blev pastorsadjunkt Birger Ekstedt. Han hade tidigare varit sekreterare i organisationen Kristet samhällsansvar (KSA), där Lewi Pethrus var ordförande. I programkommittén som bildades ingick bland annat rådman Harald Ljungström och pastorn i Maria församling Eric Grönlund. Efter partibildningen bildades kommittéer på det lokala och regionala planet. I Stockholm blev Harald Ljungström ordförande och Sune Lyxell ombudsman. Sune Lyxell startade senare en tidning. I den hyllade han USA:s krig i Vietnam och flera högerextremister fick träda fram i tidningen.
I slutet av maj meddelade Harald Ljungström Lewi Pethrus och partiledaren Birger Ekstedt att han tidigare varit medlem i Sveriges nationella förbund (SNF). Anledningen till att han tog upp detta var att man i Stockholm ville ha Ljungström som första namn på riksdagslistan. Han var villig att ställa upp men ville försäkra sig om att hans tidigare politiska engagemang inte utgjorde något hinder. Han fick besked av både Pethrus och Ekstedt att så inte var fallet. Vare sig Pethrus eller Ekstedt kan ha svävat i okunnighet om vad SNF var för organisation. När det visade sig att ledamoten i KDS:s rikskommitté och en av partiets pressombudsmän, Lennart Aae, delat ut antisemitiska och nazistsympatiserande flygblad i vilka det förklarades att Anne Franks dagbok var ett falsarium beslutade man dock att omgående skilja honom från uppdraget.
Den 19 augusti 1964, två dagar innan KDS skulle inleda sitt första riksting avslöjade tidningen Expressen Ljungströms nazistiska förflutna. Lewi Pethrus bestämde då att Ljungström skulle bli siste talare vid första dagens riksting. Ljungström höll ett bra tal. Han förnekade att SNF varit nazistiskt. Sina judefientliga uttalanden hade han djupt ångrat och ”i 22 år under tårar bett Gud om förlåtelse för”. En del insåg naturligtvis att Ljungström skulle kunna bli en belastning. För att undvika att Ljungström utsågs till vice ordförande i partiet meddelades plötsligt att posten skulle hållas vakant. För att undvika att Ljungström kom med i Rikskommittén bestämdes att ingen som stod som första namn på en riksdagslista skulle ingå i Rikskommittén. Ljungströms placering som första namn på Stockholmslistan kunde partiledningen inte göra något åt och han ville inte träda tillbaka. Den som stod som andra namn på listan förklarade emellertid att han inte stod till förfogande om Ljungström skulle stå kvar. Tredje namn på listan var pastorn i Maria församling Eric Grönlund, som också var kaplan i Sanct Michaels orden, och han stödde Ljungström. Vid en ny omröstning fick Ljungström 301 röster och motståndarna fem. Vid valet 1964 fick KDS 1,8 procent av rösterna. Men skriverierna fortsatte.
Den 9 februari 1965 skrev Expressen om att Sanct Michaels orden spelat en avgörande roll vid tillkomsten av KDS:s partiprogram och även genomdrev att Harald Ljungström fick stå kvar som första namn på KDS:s riksdagslista i Stockholm. Den ledande i Sanct Michaels orden, som bildats 1959 var advokaten Ulf Hamacher. Enligt statuterna skulle orden verka för den kristna tron, konungamakten och fäderneslandet. Ulf Hamacher var även verksam inom Sveriges nationella förbund (SNF) och Ungsvenska klubben, som var en samlingspunkt för gamla nazister. Senare var han en av de ledande inom Svensk-Chilenska sällskapet som stödde Pinochet i Chile. Enligt Expressen påstod Hamacher att han biträtt Harald Ljungström med att skriva KDS:s partiprogram. Till skaran som stödde Harald Ljungström och Eric Grönlund hörde tydligen också den nazistanstuckne generalmajoren Nils Rosenblad som fått upp ögonen för Grönlund när denne hållit föredrag hos Ungsvenska klubben. Medlemmar i Sanct Michaels orden deltog i den själamässa som hölls i Stockholm när general Franco avlidit.
Enligt Allan Sandström som skrivit boken KDS partiet bakom fromhetsvallen gjorde partiet för att få framgång tidigt försök att knyta till sig kända personer. Bland dem som kontaktades fanns enligt Sandström högermannen Hugo Hegeland, den reaktionäre Sven Stolpe och Astrid Lindgren. Engagerade sig för KDS gjorde palmehataren Alf Enerström och Gio Petré som blev medlemmar 1974 och gjorde turnéer och talade för KDS idéer, men lämnade KDS 1976. Att försöka knyta kända personer till sig har KDS fortsatt med till exempel Bror Stefenson tidigare chef för försvarsstaben, den i miljön engagerade Björn Gillberg, den välkände advokaten Peter Ahltin, professorn i radioterapi Jerzy Einhorn och förste hovmarskalken, sjöofficeren, lantbrukaren och riksdagsmannen för moderaterna Björn van der Esch, som medverkat i den högerextrema tidskriften Contra, blev riksdagsman för Kristdemokraterna 1998. I EU-parlamentet har Kristdemokraterna företrätts av Anders Wijkman, som började sin politiska bana i Fria moderata studentförbundet och varit riksdagsman för moderaterna.
På borgerligt håll betraktade man rösterna som tillföll KDS som bortkastade. Den svekfulle Torbjörn Fälldin ingick inför valet 1985 valsamverkan med Kristdemokraterna. Grundlagens fyraprocentspärr sattes på det sättet ur spel och Alf Svensson, som blev partiledare 1973 kom in i riksdagen. Samarbetet avbröts när Fälldin tvingades lämna posten som partiledare och Alf Svensson fick lämna riksdagen 1988.
Kristen demokratisk samling antog ett nytt program 1987 och ändrade då namnet till Kristdemokratiska samhällspartiet och införde vitsippan som symbol. År 2001 bytte partiet namn på nytt till enbart Kristdemokraterna samtidigt antogs ett nytt partiprogram. Göran Hägglund efterträdde 2004 Alf Svensson som partiledare.
Kristdemokraterna presenterar sig som ”Ett värdeorienterat idéparti” och bildades enligt egen utsago inte för att slå vakt om någon särskild samhällsgrupps intressen utan för att främja idéer med grund i den kristna etiken.
Partiprogrammet förklarar att Kristdemokraterna står för demokrati byggd på kristen människosyn och värdegrund. Kristdemokraterna utgår således från en bestämd filosofi. Medan andra riksdagspartier betraktar hållningen i livsåskådningsfrågor som en privatsak så motiverar Kristdemokraterna ofta sina ställningstaganden i olika frågor med utgångspunkt från sin kristna filosofi.
Kristen etik kan uppfattas som en trivialitet, som en idé om att vi skall vara hyggliga mot varandra. Men för många kristdemokrater går den kristna etiken betydligt längre än till denna självklarhet. Att grunda sin politik på en bestämd filosofi innebär också att man i många frågor anser sig sitta inne med den absoluta sanningen som man anser sig ha rätt att tvinga på andra människor. När Kristdemokraterna 1991 – 1994 ingick i den borgerliga regeringen genomdrev de att den filosofi som utgör grunden för Kristdemokraterna skall läras ut i våra skolor som sanning. Skolorna skall ha en läroplan som ”hävdar” kristen etik.
I sin bok Poletik, som utkom 1990, nämner Alf Svensson hur han efter en TV-debatt bestämde sig för att hitta en bättre pedagogik. Det var sannolikt denna pedagogik eller snarare taktik som gjorde att KDS kom in i riksdagen 1991.

”Jag insåg att vi i KDS måste byta ut ordet ’nej till fri abort’ mot exempelvis ’ja till livet’. Kort sagt, vi måste hitta en möjlighet att uttrycka oss och formulera oss så att vi slipper undan negationer och förbudsstämplar och blir betraktade som frihetskämpar.”

Genom denna taktik, som väl stämmer överens med Sanct Michaels ordens valspråk, skulle KDS påverka bland annat skol-, abort- och familjepolitik, dödsbegrepp, homosexuellas ställning och stamcellsforskning. Och eftersom Kristdemokraterna anser sig sitta inne med absoluta sanningar ser man inget fel i att i en vågmästarroll utöva utpressning för att genomdriva sina uppfattningar.
På den vägen har det fortsatt. I stället för att säga att mamman skall stanna hemma och passa barn talar Kristdemokraterna om valfrihet att stanna hemma. För att kunna föra en framgångsrik politik i enlighet med sin filosofi gäller det att få tillräckligt många som röstar på partiet. Då fyller de kända personerna en funktion även om de inte har uppfattningar som överensstämmer med partiets. För att fiska röster vid valet 2006 drog sig inte Göran Hägglund för att propagera för sänkt bensinpris fastän han måste ha förstått att det med hänsyn till miljön var alldeles fel. Han fiskade också röster genom att driva igenom att fastighetsskatten skulle avskaffas. Men såväl Lagrådet som Skatteverket ansåg att det förslag som genomfördes inte innebär att fastighetsskatten togs bort. Vad som har hänt är enbart att skatten omfördelats. De redan rika har fått stora skattesänkningar. Betalar gör de som sålt fastigheter och gjort ”vinster”, som ofta inte är några reella vinster utan beror på inflationen. Allra värst är det för dem som fått uppskov med reavinstskatten och nu får betala ränta. I den gruppen finns barnfamiljer som bytt till sig större bostadsrätter. Där finns änkorna som sålt sina fastigheter och investerat i bostadsrätter och plötsligt finner att deras bostadskostnader ökade med tusentals kronor per år. Det kristdemokraterna drivit igenom är ett slags retroaktiv beskattning som tidigare varit främmande för svensk lagstiftning. Flera framstående ekonomer anser att det felaktigt att ta bort den skattebas som fastigheterna utgör.
En som särskilt tydligt drivit kristdemokraternas filosofi är Lennart Sacrédeus. Han har inte tillägnat sig Alf Svenssons i dennes bok Poletik redovisade sätt att uttrycka sig. Tydligen har partiledningen bedömt att han skulle vara en nackdel för partiet när det gäller att värva röster i grupper som inte omfattar Kristdemokraternas grundfilosofi. Trots stort stöd från Kristdemokraternas kärnväljare petades han bort som kandidat till EU-parlamentet.
Som första namn på Kristdemokraternas valsedel till EU-parlamentet 2009 placerades av valberedningen Ella Bohlin. Alf Svensson placerades på plats nio. Men han startade med sponsring från bland annat Ian Wachtmeister en personvalskampanj. I kampanjen ingick bland annat en tillställning på Riddarhuset. Där serverades fisk- och skaldjurspaté, kalkonbröst samt glass och jordgubbar. Överskottet från tillställningen gick till Alf Svenssons kampanj. Ian Wachtmeister förklarade att ambitionen var att få in minst en halv miljon kronor till Alf Svenssons kampanj. Bland gästerna fanns bland annat finansmarknadsminister Mats Odell, advokat Peter Althin och pingstpastorn Stanley Sjöberg. Alf Svensson lyckades att med stöd från bland annat den högerextreme Ian Wachtmeister komma in i EU-parlamentet. Alf Svenssons gode vän och tillskyndare. Ian Wachtmeister blev senare rådgivare åt Sverigedemokraternas ledare Jimmy Åkesson.
År 2007 framlade regeringen ett förslag till kommunalt vårdnadsbidrag. Bakom detta stod kristdemokraterna. Ett vårdnadsbidrag på 3000 kronor per månad infördes 1 juli 2008. I Svenska Dagbladet den 28 april 2010 redovisade Göran Hägglund en SIFO-undersökning som påstods visa att 81 procent av de tillfrågade ville ha kvar eller till och med höja nivån på bidraget. Den fråga som ställdes var: ”Sedan 1 juli 2008 har föräldrar till barn under tre år möjlighet att få ett kommunalt vårdnadsbidrag i vissa kommuner. Cirka en tredjedel av landets kommuner erbjuder idag denna möjlighet. Vad tycker du? Ska det vara obligatoriskt eller frivilligt eller förbjudet för kommunerna att erbjuda småbarnsföräldrar vårdnadsbidrag?” 11 procent svarade vet inte, 8 procent ansåg att det skulle vara förbjudet, 30 procent ansåg att det skulle vara obligatoriskt och 51 procent att det skulle vara frivilligt. Dessa svar kan omöjligen tolkas på det sätt som Göran Hägglund gjort. Att skattepengar används för att hålla barn borta från förskolan är en utveckling åt fel håll. Det är främst kvinnor som utnyttjar bidraget ofta i brist på annat arbete. Det går inte att försörja sig på bidraget och det ger inga pensionspoäng. Vårdnadsbidraget bidrar till att barn och kvinnor i till exempel invandrarfamiljer får det ännu svårare att integreras i det svenska samhället. I andra fall stimulerar det till en hemmafrupolitik. Kristdemokraterna tycks inte sky några medel för att rättfärdiga en barn- och kvinnofientlig politik. Hösten 2010 gjorde Göran Hägglund uttalanden som kunde tolkas som att han var villig att ge upp vårdnadsbidraget, vilket medförde kritik från en rad kristdemokrater. Vid kristdemokraternas riksting sommaren 2010 röstades ett förslag igenom om att frågan om sambeskattning borde utredas. Sambeskattningen avskaffades 1972. Sambeskattningen innebar att par där den ena parten tjänade mer än den andra fick mindre skatt än om de beskattats var för sig. Avskaffandet av sambeskattningen innebar att jämställdheten mellan kvinnor och män ökade och stimulerade kvinnor till att förvärvsarbeta.
Redan under Almedalsveckan 2009 började Göran Hägglund använda en vokabulär som påminner om Ny demokratis. I en debattartikel i Dagens Nyheter den 18 september 2009 gick han till angrepp mot vad han kallade vänsterns kulturelit. Själv ansåg han sig företräda sunt förnuft och vanligt folk som levde i verkligheten. Som politisk sakkunnig och talskrivare har Göran Hägglund anlitat Fredrik Haage med ett förflutet i den reaktionära studentföreningen Heimdal, medverkat i den reaktionära tidskriften Salt och som ledarskribent i Svenska Dagbladet. När Kristen demokratisk samling en gång bildades lockade partiet till sig högerextremister. Nu tycks partiet fiska i just dessa vatten. Partiet är en blandning av långt gående konservatism och populism.
.Kristdemokraterna har sedan 1964 en ungdomsorganisation med namnet Kristdemokratiska ungdomsförbundet. Ordförande i förbundet var fram till 2011 Charlie Weimars. Han föreslogs redan 2005 av valberedningen till att bli ordförande. Men det var då sannolikt avslöjanden om hans förflutna i nätverket Engelbrekt som medförde att han då fick nöja sig med att bli förste vice ordförande. Nätverket har av somliga betraktats som högerextremt och rasistiskt. Juan Fonseca uttalade efter valet: ”Om ungdomsförbundet hade fått en halvrasist till förbundsordförande, skulle jag haft väldigt svårt att övertyga ungdomar med invandrarbakgrund om att gå med i vårt parti.” Av Svenska Dagbladet 6 maj 2005 framgick att Weimars förespråkade lägre skattetryck och medlemskap i NATO, ansåg att kungen skulle vara protestant och var positiv till kärnkraft. Men vid KDU:s riksstämma 2008 valdes Weimers till ordförande för förbundet. Han var en bestämd motståndare till könsneutrala äktenskap och ansåg att om en borgerlig regering svek i äktenskapsfrågan var det inte bara ett slag mot den svenska familjen, utan det betydde också att Sveriges regering blev den första borgerliga regering som aktivt fjärmade sig ifrån den borgerliga samhällsmodellen.
År 2011 efterträddes Charlie Weimars som ordförande av Aron Modig. Han efterlyser hårdare straff och anser att språktester bör införas för den som vill få svenskt medborgarskap.
Kristdemokraterna står uppenbarligen i många frågor nära Sverigedemokraterna och har inget berättigande i Svensk politik.

BORGS OCH HÄGGLUNDS SIMPLA TANKEGÅNGAR

Den borgerliga alliansen är oeniga beträffande ersättningen vid arbetslöshet. För närvarande är ersättningen 80 procent av den tidigare lönen. Men är maximerad till 80 procent av 19000 kronor. Anders Borg vill inte höja ersättningen. Enligt Borg skulle då 30000 arbetstillfällen försvinna. Hur har han kunnat räkna ut det? Centerpartiet och Folkpartiet vill tydligen höja ersättningen, men inte Göran Hägglund och Kristdemokraterna.
Den simpla tankegång och människosyn som tycks vara vägledande för Hägglund och Borg är:

Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta , ty hans egen mun driver på honom (Ords 16:26)

ALLIANSENS SVERIGE -DE RIKAS PARADIS

De fyra partiledarna i den borgerliga alliansen är nu ute på turné. Utspel inför höstbudgeten görs ena dagen i Linköping, nästa dag i Hälsingborg och därpå i Kiruna. Men det kommer att dröja innan Sverige har ett fungerande järnvägsnät, ingen bostadsbrist, bra skolor, full sysselsättning, ingen barnfattigdom. Dessutom säger Ekonomistyrningsverket att om överskottsmålet på en procent av bruttonationalprodukten skall uppnås finns det inget ekonomiskt utrymme för reformer. Sveriges ekonomi är tydligen inte så bra som Anders Borg gör gällande. För den borgerliga alliansen har det varit viktigast att sänka skatterna för de välbeställda och att sänka ersättningarna till sjuka och arbetslösa..
Den borgerliga alliansen har under sina år vid makten gjort Sverige till ett paradis för de rika och fortsätter på den inslagna vägen. De satsningar som nu presenteras kostar en bråkdel av de gigantiska skattesänkningar som genomförts. Enbart jobbskatteavdraget kostar cirka 70 miljarder per år. Till detta kommer förskjutning uppåt av brytpunkten för när statsskatt skall betalas, som enbart gynnar dem med höga inkomster, förändrad fastighetsskatt som mest gynnar dem med stora och dyra fastigheter, avskaffad förmögenhetsskatt, sänkt restaurangmoms som gynnar dem som har råd att gå restaurang. Rutavdraget utnyttjas mest av dem som skulle kunna betala hela kostnaderna för städning med mera själva. Och nu föreslår regeringen att läxhjälp till barn skall ingå i rutavdraget. I stället för att ge pengar till skolan som skulle kunna komma de elever till del som behöver särskilt stöd så satsas pengar på de välbeställdas barn. Det är ett vidrigt förslag men samtidigt belysande för vad det är för samhälle den borgerliga alliansen vill ha.
Moderata Ungdomsförbundet gav 1993 ut boken Det sovande folket. Författare var Fredrik Reinfeldt. Han var då 28 år och sedan två år riksdagsman. Boken kan således inte ha tillkommit i ungdomligt oförstånd. Reinfeldt ansåg att svenskarna var socialdemokratiskt hjärntvättade.

Till grund för varje bostadskvarter, daghem, undervisningstimme i skolan eller idrottsanläggning ligger oftast socialdemokratiska idéer och beslut. Än viktigare är de spår som deras politik har efterlämnat mentalt hos vanliga människor. Det går inte att peka på, det är ingenting konkret och de flesta människor skulle inte ställa upp på att de är offer för socialdemokratisk hjärntvätt.

Välfärdsstaten måste enligt Reinfeldt ges upp:

Välfärdstaten är en omöjlig konstruktion. De som kortsiktigt vinner överröstar alltid de som långsiktigt har att betala. Överge den generella välfärdspolitiken och sluta utfärda löften om att välfärden kan garanteras politiskt. Politiker skapar inga resurser och kan därför inte heller ställa ut löften om resursernas fördelning.

Det är uppenbart att det Fredrik Reinfeldt skrev 1993 har varit vägledande för den politik som den borgerliga alliansen bedrivit de sex år de haft makten. Det är samma höger som det alltid varit, men smakligare förpackad. Och Reinfeldt har bra stöd från de övriga partiledarna i alliansen.
Annie Lööf har på sin hemsida uppgivit att hon har tre böcker som ideologisk vägledning. En av böckerna är ”Till världskapitalismens försvar” av Johan Norberg. En gång i tiden såg Bondförbundet kapitalismen som ett hot. Nu träder Annie Lööf fram som en av kapitalismens försvarare. Men ännu värre blir det när man tittar på hennes två andra bokval.
Nästa bokval är ”Anarki, stat och utopi” från 1974, författad av Robert Nozick. I boken drar Nozick upp riktlinjer för hur samhället bör organiseras. Det han förespråkar är en nattväktarstat. Där samhällets gemensamma insatser i princip begränsas till försvars- och polisverksamhet. Omfördelning av välfärd är enligt Nozick förkastlig.
Den tredje boken som Annie Lööf rekommenderar är ”Och världen skälvde” av Ayn Rand, vilken utkom 1957. Boken beskrivs av Annie Lööf som ett filosofiskt skönlitterärt verk. Det är en övermänniskoskröna om modiga företagare som flyr från den parasiterande allmänheten i välfärdsstaten för att bygga en ny skön värld utan socialister och svaga människor. Annie Lööf har förklarat att Margrethe Thatcher, som var god vän med Pinochet i Chile, är hennes politiska idol. Thatcher hämtade också inspiration från Robert Nozic och Ayn Rand. Av Annie Lööfs bokval framgår att hon inte är någon nytänkare.
Göran Hägglund har som talskrivare engagerat Fredrik Haage med ett förflutet i den reaktionära studentföreningen Heimdal, där för övrigt även Anders Borg varit verksam. Haage har också medverkat i den högerextrema tidskriften Salt. När Göran Hägglunds företrädare Alf Svensson startade sin personvalskampanj tog han hjälp av den högerextreme Ian Wachtmeister.
Sedan 2008 har, efter förslag från kristdemokraterna, föräldrar till barn under tre år möjlighet att få kommunalt vårdnadsbidrag i vissa kommuner. Det är främst kvinnor som utnyttjar bidraget ofta i brist på annat arbete. Det går inte att försörja sig på bidraget och det ger inga pensionspoäng. Vårdnadsbidraget bidrar till att barn och kvinnor i invandrarfamiljer får det ännu svårare att integreras i det svenska samhället. Vårdnadsbidraget stimulerar till en hemmafrupolitik. Vid kristdemokraternas riksstämma 2010 röstades ett förslag igenom om att frågan om sambeskattning borde utredas. Sambeskattningen avskaffades 1972. Sambeskattningen innebar att par där ena parten tjänade mer än den andra fick mindre skatt än om de beskattades var för sig. Avskaffandet av sambeskattningen innebar att jämställdheten mellan kvinnor och män ökade och stimulerade kvinnor till att förvärvsarbete. Kristdemokraterna är i grunden ett kvinnofientligt parti.
Socialminister Göran Hägglunds lösning på problemen i vissa storstadsområden torgförde han i Svenska Dagbladet 2010. Rubriken på hans artikel var ”Straff är nödvändigt för allas skull”. Avregleringen av apoteksverksamheten har inte fallit väl ut. Stefan Attefall löser inte bostadsbristen genom att tala om att ”vända på alla stenar”.
När Kristdemokraterna 1964 bildades hade Sanct Michaels orden som leddes av den högerextreme advokaten Ulf Hamacher en roll. Orden hade som valspråk:

Prudentes sicur serpentes et simplices sicut columbae. (Var sluga som ornar och menlösa som duvor).

Detta valspråk passar bra in både på Göran Hägglund, Maria Larsson och Stefan Attefall.
Hur Jan Björklund har kunnat bli utbildningsminister är i det närmaste ofattbart. Han har militär bakgrund. Det har påståtts att Björklund i de militära skolar han genomgått alltid fått högsta betyg. Vad det innebär är svårt att avgöra. Han har i varje fall tillägnat sig att på militärt manér se hurtig ut, tala högt och självsäkert och peka med hela handen. Men vad vet han egentligen om utbildning och forskning. I en undersökning som Lärarnas tidning gjort bland 1200 lärare får han betyget 1,5 i den tidigare femsiffriga betygsskalan. Bara 1,5 procent ger honom toppbetyget 5. Därtill får hans skolreformer – lärarlegitimationen, nya betygskalan och nya lärarutbildningen låga betyg. De flesta anser att deras arbetssituation försämrats sedan Björklund blev utbildningsminister. Lärarnas tidning är organ för Lärarförbundet. I tidningen uttalade sig statsvetaren Jenny Madestam, som bland annat forskat om politikers ledarstilar. Hon ansåg att Björklunds stil inte varit bra för relationen till lärarna.
Björklund hade även som militär en märklig stil. När Björklund blev partiledare avslöjade några tidigare värnpliktigaden vokabulär som Björlund använde. För att beskriva det som var dåligt var Björklunds uttryck ”ludermässigt”. När Björklund hetsade de värnpliktiga till goda prestationer var uttrycket ”nu gäller det att runka upp stridskuken”. Det är väl det Björklund gjord under alla år han kritiserat den svenska skolan.
När de fyra partiledarna framträder visar de upp en fasad som inte stämmer. Det är samma moderater som det alltid varit och de andra partierna strävar hela tiden åt höger. Moderaterna har till och med förfalskat sin historia. Det skedde när Sofia Arkelsten var partisekreterare:

Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid för jämställdhet, mot diskrimminering och för rättstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande.

Det finns emellertid anledning att även undra över hur demokratiska Moderaterna är nu. Många av de moderata politikerna har fått sin skolning i Fria moderata studentförbundet. Förbundets tidning är Svensk linje. I den tidningen efterlyste man uppbrott från den socialdemokratiska socialstaten, hyllade profithungern och angrep demokratin. Till exempel i ledaren i Svensk linje 1/2003:

Tvärt om måste högern våga ta strid om demokratin på allvar. Den innesluter även så fundamentala frågor som valprocesser och rösträtt. Om staten fortsätter att ta ut progressiva skatter borde högern ta initiativ till graderad rösträtt. Annars tillåter man att demokratin formas efter tanken på absolut majoritetstyranni och det demokratiska systemet enbart blir ett verktyg i händerna på dem som är ute efter att för egen vinning härska, reglera och till döds beskatta.

Sofia Arkelsten har i en artikel i Svenska Dagbladet påstått att jobbskatteavdraget ökade jämställdheten mellan män och kvinnor. Löneskillnaderna skulle ha minskat efter det att jobbskatteavdrag införts. Det är svårt att se något annat samband mellan mindre löneskillnader och jobbskatteavdraget än det tidsmässiga. Jobbskatteavdragets storlek ökar med inkomstens storlek upp till ungefär 30 000 kronor i månaden då det uppgår till ungefär 1 800 kronor. Eftersom män generellt har högre lön än kvinnor så gynnas män mest av jobbskatteavdraget. Detta innebär att det den ekonomiska klyftan mellan män och kvinnor ökar genom jobbskatteavdraget. Att arbetslinjens övriga ingredienser skulle ha gynnat kvinnor kan knappast vara sant. Kvinnor är till exempel mer sjuka än män och drabbas därför hårdare än män när ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen sänks.
Hösten 2011 påstod riksdagsledamoten Walburga Habsburg Douglas i Eskilstuna-Kuriren att jobbskatteavdraget gynnar fattiga barn. Det kan i varje fall inte gynna barn till sjuka, arbetslösa och pensionärer eftersom de inte får något jobbskatteavdrag. I just de grupperna återfinns säkert många fattiga både barn och vuxna. Walburga Habsburg Douglas påstod vidare att jobbskatteavdraget ger högst avkastning till dem som tjänar minst. Om kommunalskatten är 31,5 kronor uppnås maximalt jobbskatteavdrag cirka 1800 kronor vid en inkomst på 29 000 kronor per månad. Alla som tjänar mindre får ett lägre jobbskatteavdrag. Som exempel kan nämnas att den som tjänar 20000 kronor får 1364 kronor och den som tjänar 10000 får 785 kronor. Walburga Habsburg Douglas höll sig inte till sanningen.
Under den borgerliga alliansens tid vid makten har de rikaste blivit rikare och de fattigaste har knappast fått det bättre alls. Särskilt drabbade av fattigdom är invandrare och ensamstående mammor. De som hamnar längst ned på inkomstskalan hamnar utanför. De har svårt att integreras i den allmänna livsstilen och att upprätthålla sociala relationer. De lever i verkligt utanförskap. Sverige har blivit ett splittrat land.