DE FYRAS GÄNG I MARAÖ

DE FYRAS GÄNG I MARAMÖ!

Mötet i Maramö är som en mardröm. Den borgerliga alliansen – De fyras gäng – förefaller vara i total avsaknad av kontakt med verkligheten. Resultatet som sannolikt var klart redan innan man åkte till Maramö blev att fem arbetsgrupper skall tillsättas och att ett konvent skall anordnas 2014.

        I stället för att ta sig an de problem de inte kan vara omedvetna om åker De fyras gäng till Maramö och grillar korv.

Det finns goda skäl att ställa ett antal frågor till De fyras gäng:

  • Av bruttonationalprodukten går en all mindre del till löner medan företagens vinster ökar. Tycker De fyras gäng att den här utvecklingen är bra eller dålig?
  • De ekonomiska klyftorna i samhället ökar. Allt fler tvingas söka det som tidigare kallades socialbidrag. Tycker De fyras gäng att den här utvecklingen är bra eller dålig?
  • De ekonomiska klyftorna har förstärkts genom jobbskatteavdraget som innebär att sjuka, arbetslösa och pensionärer får betala mer i skatt för samma inkomst än den som arbetar. Samtidigt har ersättningsnivåerna vid sjukdom och arbetslöshet minskat. Kommer De fyras gäng att fortsätta på den inslagna vägen?
  • Antalet barn som lever under knappa ekonomiska omständigheter ökar. Antalet barn som vräks ökar.  Det finns goda grunder för att anta att den här utvecklingen beror på de sänkta ersättningsnivåerna vid sjukdom och arbetslöshet. Vad tror De fyras gäng att utvecklingen beror och vad tänker man göra?
  • Vårdskandalerna har avlöst varandra och antalet vårdplatser på sjukhusen har minskat så att sjuka och skadade ofta får ligga i korridorer och andra utrymmen. Vad tänker De fyras gäng göra åt detta?
  • Bostadsbristen ökar? Vad tänker De fyras gäng göra?
  • Segregationen ökar inte bara när det gäller bostadsområden utan också på skolans område. Somliga anser att utvecklingen på skolans område sammanhänger med det fria skolvalet. Svenska välanpassade föräldrar väljer bort skolor där det finns många barn med invandrarbakgrund. Vad tänker De fyras gäng göra åt detta?
  • Skolresultaten blir allt sämre. Sannolikt sammanhänger detta med segregationen inom skolans område? Tror De fyras gäng att enbart mer betyg löser problemet. Har man tänkt vidta några andra åtgärder?
  • Trots ökade resurser klarar polisen upp allt färre brott. Vad tänker De fyras gäng göra åt detta?
  • Tågtrafiken fungerar dåligt vare sig det är sommar eller vinter. Vad tänker De fyras gäng göra åt detta?
  • Vi har inte längre ett försvar som är värt namnet. Reinfeldt anser att försvaret är ett särintresse. Vad tycker De fyras gäng tillsammans?
  • Arbetslösheten ökar. Jobbskatteavdrag, sänkt restaurangmoms sänkta arbetsgivaravgifter och andra åtgärder har inte gett resultat. Vad tänker De fyras gäng göra nu?

 Under sin tid vid makten har de fyras gäng sänkt skatterna med mer än 100 miljarder per år. Kan det vara förklaringen till att så mycket gått fel?

VAD VILL CENTERPARTISTERNA?

Vad förväntade sig medlemmarna i Centerpartiet att Annie Lööf skulle åstadkomma. Hade de läst de motioner som hon lämnat i riksdagen och hennes blogg hade de vetat. I riksdagen har hon motionerat, ofta tillsammans med Fredrick Federley, om bl.a.

 

  • Avskaffande av Lagen om anställningsskydd
  • Utförsäljning av Sveriges television, radio och utbildningsradion
  • Avskaffande av statens spelmonopol
  • Begränsning av strejkrätten
  • Platt skatt
  • Medlemskap i NATO
  • Fri hyresmarknad
  • Begränsning av möjligheterna för Skatteverket att inhämta uppgifter

 

Den som besökt hennes hemsida har funnit att hon har tre böcker som ideologisk vägledning. Samtliga är utgivna på Timbros förlag. En av böckerna är ”Till världskapitalismens försvar” av Johan Norberg. En gång i tiden såg Bondeförbundet kapitalismen som ett hot. Nu träder Annie Johansson fram som en av kapitalismens försvarare. Men ännu värre blir det när man tittar på hennes två andra bokval.

        Nästa bokval är ”Anarki, stat och utopi” från 1974, författad av Robert Nozick. I boken drar Nozick upp riktlinjer för hur samhället bör organiseras. Det han förespråkar är en nattväktarstat. Där samhällets gemensamma insatser i princip begränsas till försvars- och polisverksamhet. Omfördelning av välfärd är enligt Nozick förkastlig.

        Den tredje boken som Annie Johansson rekommenderar är ”Och världen skälvde” av Ayn Rand, vilken utkom 1957. Boken beskrivs av Annie Johansson som en filosofisk skönlitterär bok. Det är en övermänniskoskröna om modiga företagare som flyr från den parasiterande allmänheten i välfärdsstaten för att bygga en ny skön värld utan socialister och svaga människor. Bland andra filosofiska verk som Ayn Rand gett ut kan nämnas ”Kapitalismen: Det okända idealet” och ”Själviskhetens dygd”.  

         Annie Johansson har förklarat att Margrethe Thatcher, som var god vän med Pinochet i Chile, är hennes politiska idol. Thatcher hämtade också inspiration från Robert Nozic och Ayn Rand.

       I den grupp som utarbetade Centerpartiets nu så kritiserade förslag till idéprogram ingick bl.a. Fredrick Federley, som Annie Lööf skrivit motioner tillsammans med. Förmodligen har gruppen trott att de arbetat i Lööfs anda när de utarbetade sitt förslag till idéprogram och det gjorde de sannolikt.

       Det nya förslaget till idéprogram som Annie Lööf nu ställer sig bakom är egentligen väldigt oklart. Dessutom är beskrivningen av Centerpartiets historia felaktig. Centerpartiet var från början rasistiskt, motståndare till demokrati och allmän rösträtt. Men på ett par punkter är det nya idéprogrammet klart:

 

  • Centerpartiet förespråkar en modell där spelreglerna på arbetsmarknaden i mesta möjliga mån fastställs av arbetsmarknadens parter i stället för som nu lagstiftning
  • Mindre brant skatteskala

 

I klartext innebär det avskaffande av bl.a. Lagen om anställningsskydd och plattare skatt. Alla vet att inkomstklyftorna före skatt ökat under de senaste åren. Dessa skillnader har förstärkts genom införandet av jobbskatteavdrag som minskat statens skatteintäkter med 70 miljarder per år. Alla vet också att allt fler blir beroende av det som tidigare kallades socialbidrag. Vi vet att antalet vårdplatser på sjukhusen är för få, väntetiderna på akutmottagningarna för långa, att de äldre blir allt fler och att behovet av fler platser på äldreboende ökar, att tågtrafiken inte fungerar, att bostadsbristen är stor, att flyktingmottagandet fungerar dåligt och att skolresultaten blir allt sämre. Vi vet också att anställningstryggheten blir allt sämre. Listen på brister skulle kunna göras mycket längre.

       Hur skall det gå till att göra skatteskalan mindre brant. Skall de som minst betala mer i skatt? Skall man minska ersättningsnivåerna för sjuka och arbetslösa för att kunna sänka skatten för dem som tjänar mest? Skall det satsas mindre på infrastruktur? Det går att ställa en rad frågor. Hur ser för övrigt Centerpartiet på kärnkraften? Skall den avvecklas? Skall det byggas nya kärnkraftverk?

       Annie Lööf tillhör de värsta som drabbat svensk politik. Inser inte medlemmarna i Centerpartiet vad hon står för. Trots alla försäkringar är hon en nyliberal av värsta sort.

OFÖRSKÄMT ATT SKYLLA HÄSTKÖTTSSKANDALEN PÅ KONSUMENTERNA

Efter hästköttsskandalen befinner sig livsmedelsföretagen i kris. Nu har deras krishanterare/lobbyister trätt i funktion och sprider budskapet att det är konsumenternas fel att det blandas hästkött i köttfärsen. Konsumenterna vill inte betala tillräckligt för den mat de köper. Budskapet har trängt fram i både radio, TV och tidningar. PRO:s prisjämförelser mellan olika butiker framställs som skurkaktigt. DET ÄR OFÖRSKÄMT!

Den butik där jag handlar min mat måste vara ansvarig för att förpackningar innehåller det som står på förpackningarna. Det är ICA, COOP och andra butikskedjor som skall kontrollera sina leverantörer. Findus försöker komma undan sitt ansvar genom att påpeka att det var de själva som upptäckte att deras lasagne innehöll hästkött. Den kontrollen kan inte ankomma på någon annan än Findus och bör utövas kontinuerligt.

Det är livsmedelsföretagen som själva måste röja upp bland alla fuskare.

Det är häpnadsväckande att jordbruksministern motsätter sig ursprungsmärkning på den mat vi köper. Vilkas intressen tillvaratar han?

OM HUR RASISM OCH INVANDRARFIENTLIGHET HAR SPRIDITS

På slottet Herborum inte långt från Söderköping stod tiden under många år stilla. Det värsta var att tiden stannat på en tid då kvinnoförtryck, rasism och motstånd mot demokrati var vanliga. Slottet ägdes av greve Magnus Stenbock som på slottet drev ett slags hotellrörelse där besökarna kunde få frottera sig med en riktig greve. Till dem som lockade folk till Herrborum och gav greve Stenbock möjlighet att sprida sina högerextremistiska budskap hörde bl.a. Sveriges Television.

        När tsunamikatastrofen i Sydostasien fyllde nyhetsplatserna i massmedia sändes i TV 2 den 29 december 2004 programmet I grevens tid. Programmet handlade om greve Magnus Stenbock. Samma dag gjordes i DN i en artikel reklam för programmet. Det var inte första gången som TV visade intresse för greve Stenbock. I programmet Packat och klart gjordes den 28 februari 1999 reklam för övernattning på slottet Herrborum. Inför sin 85-årsdag den 28 september 1996 intervjuades Stenbock i Aftonbladet. Han kunde då berätta om en dramatisk händelse som inträffade 1990. Kungen och drottningen besökte då slottet för att fira Agneta Baners 40-årsdag. Under natten ”exploderade” en tvättmaskin som fanns i ett badrum bredvid kungen och drottningens sovrum. Genom ett rådigt ingripande av kungen släcktes den brand som uppstod. I programmet Packat och klart kunde greven visa upp det rum där kungen och drottningen övernattat. Detta var väl avsett att ge lite extra reklam åt grevens hotellrörelse.

       Tidigare förefaller det vara mest högerextrema grupperingar som visat intresse för greve Stenbock. Av nazisten Per Engdahls arkiv framgår, av kvarlämnad skriftväxling, att Nysvenska rörelsen tillhörde de rörelser som greven sympatiserade med. År 1975 gjordes i nazisttidningen Fria Ord reklam för grevens bok Tankar och Synpunkter. I förordet till sin bok uppger Stenbock att boken planerades redan 1939 och utarbetades i sina huvuddrag 1940 – 1945. Första upplagan utkom 1961. År 2002 gjordes i en annons på Aftonbladets sista sida reklam för boken som då påstods ha utkommit i sin åttonde upplaga. Boken påstods bl.a. ha fått positiva omdömen i Norrköpings Tidningar, Vermlands-Tidningen och Karlskoga Tidning. I Svenska Dagbladet den 27 mars 2007 fanns i kulturdelen en annons för Stenbocks bok, som då påstods ha kommit ut i sin elfte upplaga. Även om upplagorna inte har varit så stora måste det finnas många som tagit del av greve Stenbocks åsikter.

       I den högerextrema tidningen Contra intervjuades greven 1989. Greven ansåg då att skolan gav sämre kunskaper än för 50 år sedan. Han var anhängare av ett ståndssamhälle. Numera fanns det enligt greven fem stånd. Det femte ståndet var arbetarklassen och dess medlemmar behövde naturligtvis inte samma utbildning som adeln, som genom att dess medlemmar gift sig med varandra förädlats till att bli de mest lämpade för att inta ledande positioner. När det gällde invandringen ansåg greven:

 

Vi skall inte hindra äkta flyktingar från att komma hit, men jag vill inte medverka till att locka hit personer vars främsta tjänst till det svenska samhället blir att öka röstunderlaget för (s) och (vpk).

 

Intervjuen i Contra avslutades med uppgifter om hur grevens bok kunde köpas.

I sin bok skrev Stenbock bl.a. om rasbiologi:

 

Inom djuraveln tvekar man inte att erkänna arvslagar, som när det gäller människor ofta glömmer, att de ha samma giltighet. Man förväntar sig inte att få en god jakthund av en valp vars föräldrar voro mopsar. (2006 års upplaga och sannolikt alla tidigare)

 

”Giften” mellan olika raser var enligt greven farliga:

 

Ty ärftlighetsläran lär, att avkomman av två personer av olika ras – i synnerhet om det gäller vitt skilda raser – ofta står lägre än båda föräldrarna. (1985 års upplaga och sannolikt i alla upplagor)

 

Till stöd för sina tanka åberopade Stenbock (i varje fall i 1985 års upplaga) professor Herman Lundborg, som var första chef för Sveriges rasbiologiska institut. Vidare åberopade Stenbock Hans Günter, Europas raser från 1922.

      Medlemmar av arbetarklassen hänförde Stenbock till kategorin uppkomlingar, som företer deras okultur i fråga om uppträdande och väsen. Den moderna kvinnan stod inte heller högt i kurs:

 

De moderna kvinnorna är snarare fräcka, framfusiga, oförskämda, påstridiga och viktiga, självtillräckliga och självsäkra, arroganta, tvärsäkra och nonchalanta, självupptagna och inbilska (1985 års upplaga)

 

Under rubriken ”Demokrati” skrev greven:

 

Genom hela naturen går principen om högre och lägre väsen. Människan är högre utvecklad än apan, germanen än australnegern. ( – – – )  

 

Demokratins största fara var enligt Stenbock att den lätt urartar till arbetarklassvälde. I sin bok (2006 års upplaga) citerade Stenbock vad högermannen James Dickson uttalade efter valet 1948:

 

Det är dock ganska makabert att tänka sig att ett sådant val som detta är resultatet av ett ställningstagande från människor, av vilka 94 % inte har en aning vad det hela gäller. Av de återstående 6 procenten – jag har huggit till siffran ganska hövligt, jag tror att den är mindre – ( – –  -).

 

År 1996 intervjuades Stenbock av det nazistinfluerade Hembygdspartiets tidning Grindvakten. Redan av namnet framgår att den var invandrarfientlig. I tidningen gjordes reklam för grevens bok som påstods vara mycket välarbetad och genomtänkt. I intervjun betonade greven betydelsen av att människor stannade kvar i den miljö som släkten tidigare vistats i. Föräldrar borde komma från samma ras och samhällsskikt och gärna från samma yrkesgrupp. I sin bok ( i varje fall 2006 års upplaga) skrevs om invandringen bl.a:

 

Dessa folkelement hava gjort utomordentliga insatser då det gäller rekordsiffrorna i brottsstatistiken. Ur rassynpunkt äro de också ödesdigra.

 

I 2006 års upplaga preciserade Stenbock i 41 punkter allt det onda som socialdemokraterna orsakat Sverige.

      Av TV-programmet den 29 december 2004 framgick att Stenbock och slottet Herrborum besöktes av bl.a. motorcykelklubbar och människor som lekte 1700-talssoldater. Men det har också anordnads resor för pensionärer och andra till Herrborum. Bl.a. anordnade AB Pocketresor (verksamt norr om Stockholm) i samarbete med Studiefrämjandet resor till Herrborum. I ett reklamblad för resorna gjordes också reklam för grevens bok.

       Greve Magnus Stenbock avled i början av sommaren 2007. Enligt referatet i Norrköpings Tidningar bars greven till sista vilan av karoliner. Bland gästerna tisslades och tasslades om huruvida kungaparet skulle dyka upp, men det gjorde de inte. Man fick nöja sig med namn som Montgomery, Mörner, Fleetwood, Lewenhaupt, Malcom, Sparre och Uggla. Officiant vid begravningen av rasisten och demokratimotståndaren Stenbock var biskopen i Linköpings stift Martin Lönnebo som bl.a. yttrade: ”Vi firar honom med tacksamhet och välsignelse. Minnesrunor över Stenbock gick att läsa i bl.a. Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Östgöta Correspondenten.

      Det undras ofta över hur rasism och främlingsfientlighet kan breda ut sig. Det är inte så konstigt när Greve Magnus Stenbock kunde sprida sitt budskap från 1961 till 2007. Och när han slutligen dog uttalade biskop Martin Lönnebo ”Vi firar honom med tacksamhet och välsignelse.”

SVERIGEDEMOKRATERNA 25 ÅR -MEN DERAS HISTORIA ÄR LÄNGRE ÄN SÅ

Sverigedemokraterna har firat 25-årsjubileum. Enligt dem själva börjar deras historia 1988. Men egentligen börjar historien långt tidigare.

       Det går att härleda Sverigedemokraterna bl.a. från det framstegsparti som 1968 bildades av den tidigare centerpartisten Bertil Rubin. I sin ungdom var Rubin Lindholmsnazist och deltog i finska fortsättningskriget. Inför riksdagsvalet 1964 bildades i fyrstadskretsen i Skåne Medborgerlig samling. Tredje namn på listan var Bertil Rubin. Vid valet 1964 fick han en riksdagsplats, men 1968 fick han inte behålla platsen. Samma år var han med och bildade ett nytt politiskt parti, Framstegspartiet. På kort tid fick partiet många medlemmar, men på grund av ekonomiska problem ställde partiet inte upp i riksdagsvalet 1970. Detta medförde att många lämnade partiet och att lokalavdelningar bröt sig ut. I Stockholm fanns en avdelning med civilingenjör Stefan Herrman som ledare. Vid kommunalvalet 1985 fick partiet 1656 röster i Stockholm och blev därmed störst i landet och Stefan Herrman ordförande för hela partiet. Partiet hade då utvecklats till tydligt missnöjesparti med det danska Fremskridtspartiet som förebild. Bland krav som partiet förde fram fanns sänk skatten, kvinnan tillbaka till spisen och stoppa invandringen. Partiets närradiosändningar i Stockholm innehöll ofta angrepp på invandrare. När Olof Palme mördats sände partiet ut ett pressmeddelande: ”Världen har i snabb takt blivit av med tre tyranner Baby Doc, sedan Marcos och så Palme.”

        BSS bildades sannolikt på hösten 1979. Förkortningen betyder Bevara Sverige Svenskt och BSS blev ett slagord i flyktingmotståndet. Vid bildandet av BSS var fyra personer särskilt framträdande. Ingenjör Sven Davidsson kom från Nysvenska rörelsen och hade varit ordförande i rörelsens Stockholmsavdelning. Nils Mandell hade ett förflutet i Nordiska rikspartiet. Leif Zeilon hade ett förflutet i Demokratisk allians som stödde USA:s krig i Vietnam. Den mest namnkunnige var journalisten Christopher Jolin som hade kontakt med kretsarna kring Sveriges nationella förbund (SNF). Han hyllades i högerkretsar när han 1972 utkom med boken ”Vänstervridningen i Sverige”. År 1976 kom hans bok ”Sverige nästa”. Om den boken skrev Sven Stolpe i Nya Wermlandstidningen: ”Årets viktigaste bok.” Böckerna innehöll grova angrepp på Olof Palme. Christoper Jolin medverkade också i nazisttidningen Fria Ord, där han förnekade judeutrotningen. Fria Ord hade Clas af Ugglas som redaktör. Han var också ordförande i Ungsvenska klubben, medlem i Stockholms rotaryklubb och kyrkligt verksam.

        Ingenjör Sven Davidsson blev BSS:s första ordförande och ett program antogs som var klart invandrarfientligt. Tillströmningen var stor både av veteraner från högerextrema rörelser och så kallade skinnskallar. Inför valet 1982 uppmanades medlemmarna att rösta på Moderaterna därför att de hade störst chans att stoppa Olof Palme. BSS började också delta i firandet av Karl XII:s dödsdag i Kungsträdgården. Arrangör av firandet var Narvaförbundet som leddes av Werner Öhrn. Han var verksam inom SNF och var aktiv när Kristdemokraterna bildades 1964. När det på 1980-talet uppstod oroligheter i samband med firandet i Kungsträdgården flyttades arrangemangen till Riddarholmskyrkan som uppläts av Riksmarskalksämbetet.

        När min bok Svensk överklassnazism och högerextremism kommit ut 1998 fick jag ett kort från Lars Hultén och uppmanades att kontakta honom. Det gjorde jag inte. Men en lördag när jag och min fru varit ute och promenerat med ett par barnbarn stod Lars Hultén och väntade utanför vårt hus i Täby. Han var missnöjd med att han var omnämnd i boken utan att vara vidtalad och för att jag omnämnt han mor som nazist. Samtalet flöt emellertid lugnt och jag kunde ställa en del frågor till honom. Det framgick då att han kände Carl Göran Edqvist (Borgenstierna) och varit hemma hos honom och ätit middag. Av boken Extremhögern av Anna-Lena Lodenius och Stieg Larsson framgår att BSS gav ut boken Land du förskingrade som hade Edqvist som författare. Boken var mycket palmefientlig och hittades hos Christer Pettersson när polisen gjorde husrannsakan. Det kan vidare nämnas att Carl Göran Edqvist som hade ett brottsligt och nazistiskt förflutet fungerade som juridisk rådgivare till Lars Tingström, bombmannen, som var en av Christer Pettersson vänner. Lars Hultén påstod sig vara den som hittat på uttrycket Bevara Sverige Svenskt som blev ett slags slogan för invandrarfientliga krafter.

        Hösten 1986 meddelades att vid ett möte den 16 november hade Framstegspartiet och BSS beslutat sig för att gå samman och bilda Sverigepartiet.  Alla var dock inte tilltalade av sammanslagningen och gick inte med i det nya partiet. Mellan de två fraktionerna inom partiet BSS-are och tidigare Framstegspartister uppstod stridigheter.

        Den 6 februari 1988 samlades kärnan av aktivisterna från BSS-fraktionen till vad som kallades ett extra årsmöte för Sverigepartiet och beslutade att Sverigepartiet skulle byta namn till Sverigedemokraterna. Vid valet 1988 fick partiet 1118 röster och i Vårgårda fattades det bara 17 röster för att partiet skulle tagit plats i fullmäktige. I samband med valet 1988 anordnades i Sjöbo, som styrdes av centerpartister, folkomröstning om huruvida man skulle ta emot flyktingar. I det sammanhanget visade det sig att Centerpartiet i Sjöbo hade samröre med Nysvenska rörelsen. Centerpartiet centralt blev tvungna att utesluta Sven Olle Olsson och ytterligare två centerpartister ur partiet. Olle Olsson bildade då Sjöbopartiet. Sverigedemokraterna hade 1988 som slogan ”Sjöbo visar vägen”.

         År 1989 blev Anders Klarström och Ola Sundberg talesmän för partiet. Klarström hade inlett sin politiska bana i Nordiska Rikspartiet. År 1990 byttes Sundberg ut mot Madeleine Larsson. Vid valet 1991 fick partiet 4877 röster och kommunala mandat i Höör och Dals Ed. Vid det valet hade Sverigedemokraterna fått konkurrens från Ny demokrati och även från Sjöbopartiet. År 2002 gick Sven Olle Olsson med i Sverigedemokraterna och fanns med på deras riksdagslista.

         År1994 blev Mikael Jansson ett nytt namn i styrelsen. Han var en före detta centerpartist från Örebro och hävdade att han förespråkade demokrati och att han var vare sig nazist eller rasist. En av hans första åtgärder var att införa ”uniformsförbud”. I medlemsbulletiner framhölls att personer i uniformsliknande kläder drog ett löjets skimmer och skam över partiet. Vid valet 1998 fick partiet cirka 19600 röster och kommunala mandat i Dals ED, Haninge, Höör, Sölvesborg och Trollhättan.

        Våren 2002 lämnade riksdagsmannen Sten Andersson Moderaterna och anslöt sig till Sverigedemokraterna. Han hade redan tidigare kritiserat Sveriges invandrar- och flyktingpolitik. När den nybildade rörelsen Folkviljan och massinvandringen höll sitt första offentliga möte i april 1997 fanns bland åhörarna Sten Andersson, Sven Davidsson och ”führern på häktet” Lars Hultén.  I TV-programmet ”Uppdrag granskning” 2002 avslöjades flera moderata funktionärer i valstugorna som invandrarfientliga. Vid valet 2002 gick Sverigedemokraterna kraftigt framåt och fick 76 300 röster. År 2005 blev Jimmy Åkesson partiledare och vid valet 2006 firade partiet nya framgångar och fick 162500 röster, vilket utgjorde 2,9 procent av rösterna. I kommunalvalet fick partiet 280 mandat i 145 kommuner. I och med att partiet passerade 2,5 procentgränsen blev partiet berättigat till partistöd. Jimmy Åkesson började sin politiska bana i Moderat skolungdom.

        I oktober 2009 blev den tidigare moderate kommunalpolitikern Stellan Bojerud invald i partistyrelsen och stod på plats 22 på Sverigedemokraternas riksdagslista. Bojerud är född 1944 och har varit överstelöjtnant och chef för krigshistoriska avdelningen vid Militärhögskolan och medlem i Kungliga krigsvetenskapsakademin. När William Petzäll avlidit 2012 blev Bojerud ordinarie riksdagsman. År 2009 blev Tommy Hansson redaktör för SD-kuriren. Han har under flera år varit redaktör för den högerextrema tidningen Contra. Tidningen stödde USA:s krig i Vietnam och Pinochets kupp i Chile. Som sin främsta uppgift har tidningen sett att bekämpa socialism. Så länge Olof Palme levde var han tidningens främsta hatobjekt. I tidningen har också framförts rasistiska och rasbiologiska tankegångar. Bland de som medverkat i Contra finns bl.a. Sven Rydenfelt som belönades Contras frihetspris och tilldelades professors titel av den borgerliga regeringen 1991. Contra var moderaten Hugo Hegelands favorittidning. Tommy Hansson har medverkat i flera högerextrema tidningar.

        Sverigedemokraterna kom in i Riksdagen vid valet 2010. Om man bortser från invandrarpolitiken skiljer sig Sverigedemokraternas partiprogram inte så mycket från kristdemokraternas. De påstår sig slå vakt om familjen, använder uttryck som verklighetens folk, vill ha hårdare straff, sänkta skatter och påstår sig värna om pensionärerna. Men med personer Tommy Hansson bland de ledande är det knappast någon tvekan om att Sverigedemokraterna är ett parti långt ut på högerkanten. Det är också tydligt att Sverigedemokraterna lockar till sig människor från Moderaterna. Det är oroande att t.ex. Stellan Bojerud anslutet sig till partiet. Opinionsundersökningar visar att också att många LO-medlemmar sympatiserar med Sverigedemokraterna.

       Trots flera uppmärksammade skandaler med framstående sverigedemokrater inblandade går partiet framåt i flera opinionsundersökningar.

       Nu tycks alla politiska partier tävla om att ta avstånd från Sverigedemokraterna och högerextremister. Så har det emellertid inte alltid varit. Snarare var det under flera årtionden från 1960-talet och framåt en blå-brun röra där gränsen mellan höger och extremhöger var utsuddad. I organisationer som Försvarsfrämjandet med deras tidning Effektivt försvar, Operation Sverige med en tidning med samma namn, Medborgarrätts rörelsen – Friheten i Sverige med tidningen Medborgarrätt och Contra som genom sina kontaktpersoner ute  i landet kan betraktas som en rörelse har många högerpolitiker och borgerliga skribenter medverkat t.ex Sven Rydenfelt och Birger Hagård. Tommy Hansson har medverkat i flera av de nämnda tidningarna. Det kan i sammanhanget nämnas att Gösta Boman, Birger Hagård och Margateha af Ugglas varit föredragshållare hos Ungsvenska Klubben som varit en samlingsplats för gamla nazister. När Moderata Ungdomsförbundet firade 75-årsjubileum var Clas af Ugglas förste högtidstalare.

       En förklaring till Sverigedemokraterna framgångar kan vara att det aldrig tagits tydligt avstånd från högerextremism. Under efterkrigstiden har det i Sverige funnits advokater, domare, militärer, lärare, professorer, präster, idrottsledare och högre tjänstemän med nazistiskt och högerextremt förflutet. Ibland kan man häpna över den tolerans som visats högerextremister, men då handlar det om personer med en viss position som t.ex greve Magnus Stebock, en av Sveriges värsta rasister, som jag ägnar ett särskilt inlägg: ”Hur rasism och invandrarfientlighet kan spridas”

CENTERPARTIET ÄR ETT HAVERERAT PARTI

Partiet startade en gång i tiden för att ta till vara böndernas intresse. Partiet kämpade inte för vare sig rösträtt eller demokrati. Under samarbetet med socialdemokraterna under 1930-talet och 1950-talet hade man en viss framgång när det gällde böndernas intressen. Men böndernas antal minskade. Man försökte då bredda sin bas genom att 1943 byta namnet Bondeförbundet till Landsbygdspartiet – Bondeförbundet. När befolkningen på landsbygden minskade försökte man 1957 bredda basen genom att kalla sig Centerpartiet – Bondförbundet och 1958 enbart Centerpartiet. Sina största framgångar hade partiet när Torbjörn Fälldin var partiledare. Han gjorde kärnkraften till en stor fråga, men blev en svikare när Barsebäck startade. Sedan dess har partiet hela tiden minskat. När partiet försökt hitta nya nischer har man svikit. Det gäller kärnkraften där man gått med på att nya kärnkraftverk får byggas och det gäller miljöpolitiken. Centerpartiet har aldrig varit ett folkrörelseparti och saknar ideologi.

       Innan Annie Lööf gifte sig hette hon Annie Johansson och hade en blogg. På den redovisade hon tre böcker som var hennes favoriter. Samtliga är utgivna på Timbros förlag. En av böckerna är ”Till världskapitalismens försvar” av Johan Norberg. En gång i tiden såg Bondförbundet kapitalismen som ett hot. Nu träder Annie Johansson fram som en av kapitalismens försvarare. Men ännu värre blir det när man tittar på hennes två andra bokval.

        Nästa bokval var ”Anarki, stat och utopi” från 1974, författad av Robert Nozick. I boken drar Nozick upp riktlinjer för hur samhället bör organiseras. Det han förespråkar är en nattväktarstat. Där samhällets gemensamma insatser i princip begränsas till försvars- och polisverksamhet. Omfördelning av välfärd är enligt Nozick förkastlig.

        Den tredje boken som Annie Johansson rekommenderade var ”Och världen skälvde” av Ayn Rand, vilken utkom 1957. Boken beskrivs av Annie Johansson som en filosofisk skönlitterär bok. Det är en övermänniskoskröna om modiga företagare som flyr från den parasiterande allmänheten i välfärdsstaten för att bygga en ny skön värld utan socialister och svaga människor.    

       I en debattartikel i Eskilstuna-Kuriren innan Lööf blev vald till partiledare framställde ett antal äldre centerpartister Lööf som en nytänkare. Hennes inspirationskällor tyder inte på det. Som riksdagsledamot har hon motionerat om platt skatt, förespråkat svenskt medlemskap i NATO, motionerat om att utreda privatisering av Utbildningsradion och motionerat om avskaffande av Lagen om anställningsskydd. När Maud Olofsson tog upp frågan om slopande av det allmänna barnbidraget tyckte Annie Lööf att det var en genial tanke.  

        De ursprungliga centerpartisterna tycks vare sig läsa bloggar, tidningar eller riksdagsmotioner. Hade de gjort det hade Lööf aldrig blivit partiledare. Nu kan de skylla sig själva. Nu tar Lööf avstånd från vad hon sagt tidigare och de centerpartister som nu är samlade i Örebro klappar i händer. Men kan de lita på Lööf? En sådan tvärvändning som hon gjort verkar inte äkta. Centerpartiet är inget parti som vare sig värnar landsbygden, miljön, skyddar oss för kärnkraften eller vill ha minskade klyftor i samhället. Partiet har kidnappats av mörka krafter och har inget berättigande.

ATT GÖRA RETORAKTIVA FÖRÄNDRINGAR GÅR BRA BARA DET INTE DRABBAR RIKSDAGSLEDAMÖTER

När riksdagsledamöternas förmåner när de lämnar riksdagen nu skall ändras  och bli mindre förmånliga anser riksdagsledamöterna det oskäligt att de ledamöter som nu sitter i riksdagen skall omfattas av de nya reglerna. Man anser att det skulle vara oskäligt att retroaktivt ändra de villkor som gällde när de kom in i riksdagen. Riksdagsledamöterna har dock inte alltid tyckt att det varit fel att göra retroaktiva förändringar.

       När fastighetsskatten togs bort fick de som sålt fastigheter med ”vinst” och skjutit upp reavinstbeskattningen vara med och betala. Reavinstskatten  höjdes från 20 till 22 procent. Allra värst  råkade de ut som sålt en fastighet eller lägenhet innan fastighetsskatten togs bort och skjutit upp reavinstbeskattningen för att ha pengar till att investera i en ny lägenhet eller fastighet. De får nu betala 0,5 procent i ”ränta” på den uppskjutna reavinsten. Detta drabbar till exempel barnfamiljer som i takt med att familjen växt bytt sig till större bostadsrätter. Det drabbar också till exempel änkor som sålt sina fastigheter när mannen avlidit och köpt sig en bostadsrätt där de investerat pengarna de fått loss. En änka i Täby som för några år sedan sålde sitt 1970-talshus för två miljoner och då gjorde en ”vinst” på en miljon men begärde uppskov med reavinstskatten och investerade vinsten i en bostadsrätt drabbas av en ökad månadskostnad på 416 kronor i månaden (1 000000 x 0,05/12). Detta är en retroaktiv beskattning som tidigare varit helt främmande för svensk lagstiftning. Änkan i exemplet och många andra hade ingen möjlighet att förutse att de skulle drabbas av denna kostnad.