FLEN FORTSÄTTER FLUMMA

I Eskilstuna-Kuriren den 17 september gick det att läsa att nu finns det en plan för hur skolan skall förändras. Fyra strategier skall lyfta skola, förskola och fritidshem.

 

·        En inspirerande utmanande lärmiljö i mångfald

·        En lärande organisation med fokus på mål och resultat

·        En tydlig styrning och ett utmanande pedagogiskt ledarskap

·        Öppenhet och samverkan

 

Det har tagit två år att komma fram till dessa strategier.

I artikeln i Eskilstuna-Kuriren framhålls att dokumentet ”Strategier för utveckling av Flens kommunala förskolor, skolor och fritidshem 2013 – 19” inte har ett lättillgängligt språk. Detta är alldeles riktigt. För vilka är dokumentet skrivit? För Elever? För Föräldrar? För lärare och skolledare? För politiker? Redan projektplanen för skolprojektet var ett praktexempel på ordbajseri så det är inte förvånande att de strategier som tagits fram för de flesta är obegripliga. Om inte de som leder skolprojektet kan uttrycka sig på ett lättillgängligt sätt hur skall de då kunna få elever, lärare och föräldrar med sig. Är det någon som egentligen förstår innebörden av dessa så kallade strategier. Kan kommunstyrelsens ordförande Stefan Zunko eller kommunalrådet Jan-Erik Larsson utveckla vad innebörden av de fyra strategierna är? De skall ju snart fatta beslut om strategierna. Skolprojektet kan liksom ”Färdplan Flen” liknas vid sagan om ”Kejsarens nya kläder”. Alla spelar med i spektaklet. Men konkreta åtgärder lyser med sin frånvaro.

       Essunge skola i Västergötland var 2007 en av de sämsta i Sverige. 2010 var skolan bäst utan att några ytterligare resurser tillförts. Flens kommun skulle ha kunnat ta efter Essunge skola, vilket jag föreslog redan 2010. Då skulle skolresultaten ha kunnat vara bättre redan nu.

FLENS KOMMUN OCH PENSIONÄRENA

I ett inlägg med rubriken ”FLEN UTE PÅ DJUPT VATTEN” kommenterade jag den ”Nulägesanalys” som ligger till grund för ”Vision Flens kommun 2019”. I Nulägesanalysen uttrycktes stor oro över den ekonomiska belastning som antalet pensionärer i kommunen utgör. Flens kommun har ungefär 16000 invånare. Av dessa är 23 procent över 65 år och ungefär lika många är under 20 år. De som författat Nulägesanalysen, kanske någon av alla kommunens strateger, föreföll att tro att pensionärerna i Flens kommun försörjdes av kommunens invånare i arbetsför ålder. Så är det inte!
I senaste numret av PRO-tidningen redovisas en utredning som PRO i Oskarshamn gjort med hjälp av kommunens ekonomichef. Antalet invånare i Oskarshamn är ungefär 26000 av dessa är precis som i Flen ungefär 23 procent över 65 år. Oskarshamns kommuns budget 2011 var på totalt 1200 miljoner. Pensionärerna bidrog till budgeten med:
• Skatt på pensioner och livräntor 241 miljoner kronor
• Statsbidrag 40,6 miljoner
• Fastighetsavgift 10,5 miljoner
Av Oskarshamns kommuns budget betalar alltså pensionärerna en fjärdedel. Hela äldreomsorgen finansierar pensionärerna själva. Kostnaden 2011 var 278 miljoner när man dragit ifrån vad pensionärerna själva betalat i taxor och avgifter.
Vad som är svårt att beräkna är hur mycket hur mycket sysselsättning som pensionärerna skapar inom äldreomsorgen, bland hantverkare, inom affärsverksamheter mm.
Det mesta talar för att situationen i Flens kommun är ungefär likadan som i Oskarshamn. Det som stod i Flens kommuns Nulägesanalys var direkt missvisande och Flens kommun borde göra en liknande utredning som man gjort i Oskarshamn och i ett kommande nummer av Glimten be pensionärerna om ursäkt.
Pensionärerna i Flen bidrar gärna till det som barn och ungdomar är i behov av till exempel bättre skolor. Men kanske inte gärna till att utöka antalet strateger och projektledare i stadshuset. Sluta flumma i Flen och ta tag i det som påtagliga och verkliga problem.
Pensionärerna i Flens kommun borde ”tuffa till sig” och kräva bättre service från kommunens sida. Kommunen skulle till exempel kunna betala pensionärsorganisationernas lokalkostnader, bygga en boulebana inomhus för pensionärer och andra.

FLEN I MASSMEDIA

Frågan är om Flen tidigare har omnämnts så mycket i massmedia som de senaste dagarna. Det började med att radioprogrammet Morgonpasset i P3 den 23 maj tilldelade Flen näst sista plats i en slogantävling mellan landets kommuner. Flens kommun gick snabbt ut och förklarade att kommunen inte har någon slogan. Det som uppfattats som en slogan är budskapet i kommunens logotyp: ”Flen – en kommun”. Enligt Flens kommunen beslutades logotypen som en strategi för att markera för kommuninvånarna att det nu var dags att se på kommunen som en kommun. Att ortsvis motarbeta varandra och hämna utvecklingen är ingen lyckad strategi var budskapet. Andra som ägnat Flens ”slogan” uppmärksamhet är artisterna Filip och Fredrik. Flens ”slogan” har också uppmärksammats av journalisten Johan Thell. Med ”enkommunstrategin” startade Flens kommun projektet Färdplan Flen som påstås ha skapat medborgarengagemang, attitydförändring och vilja.
Men hur skall kommunen nu hantera journalisten Dan Jönssons bok ”INGENMANSLAND, ETT ÅR PÅ SVERIGES BAKSIDA”. Boken har recenserats i alla de stora dagstidningarna och även kommenterats på Svenska Dagbladets ledarsida. Dan Jönsson har besökt 12 orter varav Flen är en. Han började i Flen. Så snart han satt sin fot i Flen skäller han ut ortsborna. De är överviktiga och tröga. Maten är äcklig. Och han suckar: ”Fy fan för Flen”.
I Svenska Dagbladet kommenterades Dan Jönssons bok även på ledarsidan av Maria Ludvigsson. Hon inleder med: ”Han börjar i Flen. Därefter är det svårt att finna något tristare. Det vet var och en som har vistats i centralorten någon gång, gått av tåget, passerat kommunhuset och det offentliga konstverket Vertikal strävan och fortsatt upp till centrum där Ica och Vänsterpartiet välkomnar med stora skyltar.”´
Vad skall Flens kommuns strateger ta sig till nu?
Riktigt så uselt som Flen framställs i Dan Jönssons bok är inte kommunen. Genomfarten med alla blomplanteringarna är fin. Flen har fina idrottsanläggningar, ett fint gymnasium och ett av Sveriges modernaste äldreboenden, som dock ligger på fel plats.
Den 29 mars fattade kommunalfullmäktige i Flen enhälligt beslut om ”Vision Flens kommun 2019”. I Flens kommun har man även tidigare beslutat om visioner. Den första beslutades det om 1988 och sedan en 2007. Visionerna har aldrig medfört några konkreta åtgärder.
I projektet Färdplan Flen har deltagit totalt 470 personer vilket utgör 2,9 procent av kommunens invånare. Procentsiffran förefaller inte motsvara den entusiasm och det engagemang som redovisats i kommunens tidning Glimten och i andra sammanhang senast på kommunens hemsida med anledning av kommunens ”slogan”. Deltagarna har varit politiker, medlemmar i hembygdsföreningar, byalag, andra föreningar, företagare med flera. Många har säkert tidigare varit med och utarbetat visioner för Flens kommun. Någon redovisning av vad projektet Färdplan Flen hittills kostat inklusive den tid som kommunens tjänstemän lagt ned på projektet har inte redovisats. Det är uppenbart att det varit ett dyrt projekt. Hur mycket kostade det att komma på ”sloganen” ”En kommun”?
”Vision Flens kommun 2019” utgör ett slags önskelista om hur man vill att det skall vara i kommunen om sju år. I stället för att ägna sig åt de problem man vet finns i kommunen har projektet Färdplan Flen ägnat sig åt att under två år fantisera om hur det borde vara i kommunen om sju år. Flen är inte den enda kommunen som formulerat en vision. Det har också Katrineholm gjort och deras vision har stora likheter med Flens. Flen och Katrineholm har kanske använt sig av samma konsulter.
I Flen pågår nu ett skolprojekt som leds av en ”chaufför”. Projektdirektiven som skall styra hennes arbete beslutades efter mycket ältande av Flens kommunfullmäktige. Men direktiven är inte ens värda namnet. Som Skolinspektionens rapporter visat krävs omedelbara åtgärder för att förbättra skolverksamheten. Det finns inte utrymme för att nu under lång tid diskutera en projektplan. Det är märkligt om det inte bland Flens kommuns alla lärare och rektorer finns några som kan ta initiativ för att förbättra skolan utan en projektledare utifrån med hög lön. Höj lärarnas löner i stället för att anställa projektledare och konsulter utifrån. Samtidigt som skolresultaten i kommunen blivit allt sämre har kommunen nu beslutat att minska sin sommarskola i brist på pengar. Det är klart att man får ont om pengar om pengarna läggs på dyra projekt och projektering av bostadsområden där ingen vill bo. Om Flens kommun vill locka till sig nya invånare måste politikerna kraftsamla på det som är viktigt. Sluta flumma i Flen skrev jag för ett tag sedan
Här följer några konkreta förslag till vad som Flens kommuns ledning bör ägna sin uppmärksamhet åt:

• Redan när grundskoleeleverna återvänder till skolan i augusti måste det ha gjorts förändringar. Vad som behöver förändras framgår av Skolinspektionens rapport.
• Förskolorna måste ta till sig Skolinspektionens rapport och förändra sitt sätt att arbeta.
• Sysselsättningsgraden måste höjas. I det fallet bör Flens kommun ägna särskild uppmärksamhet åt kvinnor med utländsk bakgrund. De fastnar ofta i föräldrapenningsfällan och lär sig inte svenska. Detta hindrar även barnens språkutveckling. Se SOU 2012:19
• Barnfattigdomen måste ägnas särskild uppmärksamhet. Därvid har föregående punkt stor betydelse. Men särskilda insatser kan säkert göras för barn som saknar mobiltelefon och hemma saknar tillgång till dator.
• Vidta förberedelser för den anhöriginvandring som blir tillåten i år.
• Se inte längre pensionärerna som en belastning. Be om ursäkt för den attityd som kommer till uttryck i Nulägesanalysen. Fundera i stället på vad som kan göras för att deras tillvaro skall bli bättre.
• Socialstyrelsen kommer snart med nya direktiv för hur bemanning på särskilt äldreboende skall beräknas. Det kommer att i framtiden vara individuella behov som skall ligga till grund för bemanningen. Det kan vara dags att börja fundera i de banorna.

Några verksamheter bör Flens kommun sluta med:

• Lägg ned projektet Färdplan Flen. Satsa i stället på åtgärderna ovan.
• Sluta att planera och projektera för nya bostadsområden. Allt för mycket pengar har redan kastats i sjön.
• Sluta tro att Flens kommun är en turistort.
• Spara på administrationen kring den politiska verksamheten.

En av de som var med och fattade beslut om ”Vision Flen 2019” var Roger Tefensee, riksdagsledamot för Centerpartiet. Vad gör han och de andra riksdagsledamöterna från Flens kommun, Lotta Finstorp och Walburga Habsburg Douglas, för att åstadkomma en bättre infrastruktur för kommunen? Vad gör de för att förlägga statlig eller landstingskommunal verksamhet till Flen?

KOMMUNLEDNINGEN I FLEN MÅSTE SLUTA FLUMMA OCH FANTISERA! GÖR NÅGOT ÅT DE PROBLEM SOM FINNS!

Den 29 mars fattade kommunalfullmäktige i Flen enhälligt beslut om ”Vision Flens kommun 2019”. I Flens kommun har man även tidigare beslutat om visioner. Den första beslutades det om 1988 och nu den näst sista 2007. Visionerna har aldrig medfört några konkreta åtgärder.
Det är inte enbart Flens kommun som ägnar sig åt visioner. Det görs i flera kommuner bland annat i Flens grannkommun Katrineholm vars vision sträcker sig ända fram till 2025. Katrineholms vision 2025 är väldigt lik ”Vision Flen 2019”. I Katrineholms vision talas bland annat om det centrala läget mitt i Sörmland, den fina naturen, näringslivsklimatet, möjligheterna till upplevelser, en bra skola, kärlek och gemenskap. På kommunens hemsida kan man höra kommunalrådet Göran Dahlström högläsa visionen. Men hur påverkas han av den? Ett av hans senaste utspel är att han oroar sig för att den anhöriginvandring som blir tillåten i år skall leda till ”köksbordsrasism”. På 1930-talet protesterades framför allt från Bondeförbunds- och högerhåll mot invandring av judar. Som argument användes då att man ville undvika antisemitism. För några dagar sedan förklarade Dahlström att pensionärerna håller på att bli så många att det inte finns ekonomiskt utrymme för att bygga en inomhusarena för bandy. Bandyspelande ungdomar ställdes mot pensionärerna. Pensionärer som när de var unga ofta spelade bandy på sjöar och gölar och själva skottade rent från snö. Även i Flens kommun ses pensionärerna som ett ekonomiskt problem.
Projektet Färdplan Flen har producerat två dokument. Det ena är en Nulägesanalys, som ligger till grund för det andra dokumentet, som är ”Vision Flens kommun 2019”.
Nulägesanalysen innehåller inget nytt. De flesta som bor i kommunen känner till det geografiska läget och naturen och de vet att det finns stora brister i kommunen. Kommunikationerna är usla. Skolresultaten är dåliga och har försämrats år efter år. Flens kommun ligger i bottenskiktet bland landets kommuner. Att skolresultaten blir sämre år efter år kan tyda på att skolans ledning är inkompetent. I rapporter från Skolinspektionen 2012-03-22, riktas allvarlig kritik mot grundskoleverksamheten, förskoleverksamheten och något mildare kritik mot vuxenutbildningen.
Medelinkomsten är liksom förvärvsfrekvensen låg i Flens kommun. Enbart 72 procent i åldern 20 – 64 år är sysselsatta. Flens kommun hamnar när det gäller barnfattigdomen enligt Rädda barnen på plats 284 bland landets kommuner. I ett avseende har Flens kommun en topplacering (plats 34)bland landets kommuner. Det handlar om kostnaderna för den politiska verksamheten – arvoden, nämnd- och styrelseverksamhet – som uppgår till ungefär 1000 kronor per invånare.
I Nulägesanalysen uttrycks oro över det stora antalet pensionärer. ”Idag försörjer en förvärvsarbetande person i kommunen 2,6 personer. Om 30 år är motsvarande siffra fler än tre personer om inte trenden vänder.” Kommunens pensionärer framställs som en ekonomisk belastning. Dessutom flyttar det en del personer 60 år och äldre till kommunen. De är uppenbarligen inte välkomna.
Den del av Flens kommuns befolkning, ungefär en fjärdedel, som är pensionärer får inte sina pensioner från Flens kommun och bostadsbidrag till dem som inte har så stor pension betalas inte av Flens kommun. Flera pensionärer arbetar efter 65-årsdagen. Alla pensionärer betalar skatt och dessutom betalar de mer i skatt för samma inkomst än de som arbetar. Kommunens insatser för pensionärerna består av hemtjänst, hemsjukvård, färdtjänst och särskilt äldreboende. Men de allra flesta pensionärerna klarar utan kommunens insatser. Ingen av de tjänster som kommunen tillhandahåller är avgiftsfria. De pensionärer som kommer ifråga för kommunens tjänster betalar efter förmåga.
Flens kommuns inkomster år 2012 beräknas bli 806 miljoner. Av detta belopp är 608 miljoner inkomstskatt och 30 miljoner fastighetsskatt. Flens kommuns övriga inkomster består av statliga bidrag, vars syfte är att jämna ut de ekonomiska skillnaderna mellan landets kommuner. Vid tilldelningen av bidrag tas bland annat hänsyn till antalet pensionärer. Utan sina pensionärer och handikappade skulle Flens kommun inte få så stora bidrag. Hur mycket skatt pensionärerna i Flens kommun betalar är inte så enkelt att ta reda på, men de bidrar med både inkomst- och fastighetsskatt. I den mån de flyttat till Flens kommun från Stockholm och Stockholms kranskommuner som Danderyd, Lidingö, Nacka, Solna, Sollentuna och Täby har de redan tidigare genom skatteutjämningen mellan kommunerna bidragit till Flens kommuns inkomster. Men de är inte välkomna att flytta dit.
Det förfaller som om de som står bakom Nulägesanalysen tror att det är kommunen som betalar pensionärernas pensioner och bostadsbidrag. Så är det inte. Det förefaller inte alldeles osannolikt att pensionärerna är en ekonomisk tillgång för Flens kommun. Kommunen får bidrag, pensionärerna betalar skatt, de handlar i affärerna, de anlitar företagare och sysselsätter ett antal personer som annars kanske varit arbetslösa. I vilket fall som helst är det inte så att de kommuninvånare som är i åldern 18- 64 år försörjer den fjärdedel av kommunens invånare som är pensionärer. Färdplan Flens Nulägesanalys är en oförskämdhet mot alla pensionärer. Karina Krogh anställdes som skeppare för projektet Färdplan Flen. Det förefaller som om projektet ”gått på ett grund”. Och inte har kommunens starka män Anders Berglöv och Lars Rådh förmått att dra det loss.
I projektet Färdplan Flen har deltagit totalt 470 personer vilket utgör 2,9 procent av kommunens invånare. Procentsiffran förefaller inte motsvara den entusiasm och det engagemang som redovisats i kommunens tidning Glimten och i andra sammanhang. Deltagarna har varit politiker, medlemmar i hembygdsföreningar, byalag, andra föreningar, företagare med flera. Många har säkert tidigare varit med och utarbetat visioner för Flens kommun. Någon redovisning av vad projektet Färdplan Flen hittills kostat inklusive den tid som kommunens tjänstemän lagt ned på projektet har inte redovisats. Det är uppenbart att det varit ett dyrt projekt. Det är också uppenbart att ett antal konsulter kan tjäna stora pengar på att åka runt bland landets kommuner och hjälpa till med att formulera visioner som nästan alla ser lika dana ut.
”Vision Flens kommun 2019” utgör ett slags önskelista om hur man vill att det skall vara i kommunen om sju år. I stället för att ägna sig åt de problem man vet finns i kommunen har projektet Färdplan Flen ägnat sig åt att under två år fantisera om hur det borde vara i kommunen om sju år.
Rädda Barnen presenterade den 13 mars sin rapport Barnfattigdom i Sverige 2012. De siffror som presenteras hänför sig till 2009, men enligt författaren till rapporten professor Tapio Salonen finns det inget som tyder på att situationen förbättrats under åren därefter. I Flen fanns 2009 3254 barn i åldern 0 – 17 år. Av dessa levde 79,3 procent i hushåll som vare sig hade låg inkomststandard eller försörjningsstöd. Detta var en försämring i förhållande till 2008 då procentsatsen var 83,3. I en ranking mellan landets kommuner hamnar Flen på plats 284. Av de 3 254 barnen levde ungefär 450 i hushåll med låg inkomststandard och 451 levde i hushåll med försörjningsstöd (socialbidrag). Av det totala antalet barn hade 27,1 procent utländsk bakgrund. Barn som är särskilt utsatta för att hamna i fattigdom är barn med utländsk bakgrund och barn med ensamstående föräldrar.
I Vision Flen 2019 och Nulägesanalysen saknas tankar om hur barnfattigdomen i Flens kommun skall minska eller helt försvinna. Det saknas också tankar om hur invånare i kommunen med utländsk bakgrund skall integreras. Detta är också en ”grundstötning”. Den anhöriginvandring som påbörjas i år kommer att finansieras med statliga medel. Men hur har kommunen förberett sig för mottagandet? Är man även i Flen rädd för ”köksbordsrasism”?
Flens kommun borde välkomna både pensionärer och invandrare och se till att invandrarna blir väl omhändertagna och lär sig svenska, som är en förutsättning för att få arbete. Allt för många kvinnor med invandrarbakgrund tar under lång tid ut föräldrapenning och hindras därigenom att lära sig svenska och delta Arbetsförmedlingens aktiviteter. Detta leder till barnfattigdom och hindrar barnens språkutveckling. Flens kommun och Arbetsförmedlingen måste göra större insatser för särskilt kvinnor med invandrarbakgrund.
I Flen pågår nu ett skolprojekt som leds av en ”chaufför”. Projektdirektiven som skall styra hennes arbete beslutades efter mycket ältande av Flens kommunfullmäktige. Men direktiven är inte ens värda namnet. Som Skolinspektionens rapporter visat krävs omedelbara åtgärder för att förbättra skolverksamheten. Det finns inte utrymme för att nu under lång tid diskutera en projektplan. Man får hoppas att den projektledare som anställts har stor handlingskraft och inte hindras i sitt arbete av en allt flummigare kommunledning.
Här följer några konkreta förslag till vad som Flens kommuns ledning bör ägna sin uppmärksamhet åt:

• Redan när grundskoleeleverna återvänder till skolan i augusti måste det ha gjorts förändringar. Vad som behöver förändras framgår av Skolinspektionens rapport.
• Förskolorna måste ta till sig Skolinspektionens rapport och förändra sitt sätt att arbeta.
• Sysselsättningsgraden måste höjas. I det fallet bör Flens kommun ägna särskild uppmärksamhet åt kvinnor med utländsk bakgrund. De fastnar ofta i föräldrapenningsfällan och lär sig inte svenska. Detta hindrar även barnens språkutveckling. Se SOU 2012:19
• Barnfattigdomen måste ägnas särskild uppmärksamhet. Därvid har föregående punkt stor betydelse. Men särskilda insatser kan säkert göras för barn som saknar mobiltelefon och hemma saknar tillgång till dator.
• Vidta förberedelser för den anhöriginvandring som blir tillåten i år.
• Se inte längre pensionärerna som en belastning. Be om ursäkt för den attityd som kommer till uttryck i Nulägesanalysen. Fundera i stället på vad som kan göras för att deras tillvaro skall bli bättre. Se till att alla som vill får lära sig att hantera en dator. En boulebana inomhus skulle nog många uppskatta.
• Socialstyrelsen kommer snart med nya direktiv för hur bemanningen på särskilda äldreboenden skall beräknas. Det kommer att i framtiden vara individuella behov som skall ligga till grund för bemanningen. Det kan vara dags att börja fundera i de banorna.

Några verksamheter bör Flens kommun sluta med:

• Lägg ned projektet Färdplan Flen. Satsa i stället på åtgärderna ovan.
• Sluta att planera och projektera för nya bostadsområden.
• Sluta tro att Flens kommun är en turistort.
• Spara på administrationen kring den politiska verksamheten.

En av de som var med och fattade beslut om ”Vision Flen 2019” var Roger Tefensee, riksdagsledamot för Centerpartiet. Vad gör han och de andra riksdagsledamöterna från Flens kommun, Lotta Finstorp och Walburga Habsburg Douglas, för att åstadkomma en bättre infrastruktur för kommunen? Vad gör de för att förlägga statlig eller landstingskommunal verksamhet till Flen?

FLENS KOMMUN ÄR PÅ VÄG ATT KASTA YTTERLIGARE PENGAR I SJÖN

Den 22 februari gick det att läsa att fortfarande har inga tomter sålts i det planerade området i närheten av den gamla tumstocksfabriken i Mellösa. Projekteringen har kostat fem sex miljoner och det lär dröja innan några tomter blir sålda. Pengarna kunde ha används till något bättre. Men nu är Flens kommun på väg att göra något ännu värre. En majoritet av de förtroendevalda förefaller förespråka en upprustning av det förfallna Järnvägshotellet. Det handlar om 20 – 30 miljoner kronor. I planerna ingår att hyra ut lokaler till Folktandvården. Men inget tyder på att hyresintäkterna skall bli så stora att projektet kommer att gå med vinst. Till dess någon kan visa att en upprustning av Järnvägshotellet kommer att vara lönsam så måste rivning vara det riktiga alternativet. Satsa i stället pengarna på skolan.

ATT SATSA PÅ BRUKSORTER

Den 19 december skrev Sofia Arkelsten, Moderaternas partisekreterare, och Lotta Finstorp, riksdagsledamot för Moderaterna och hemmahörande i Flen en debattartikel i Eskilstuna-Kuriren. Rubriken var ”Modraterna förnyar bruksorter”. I riksdagen är Lotta Finstorp suppleant i Trafikutskottet och Socialutskottet. Hon är vidare ledamot i Kommittén om hållbara försäkringar vid sjukdom och arbetslöshet och ledamot i av landstingsfullmäktige i Sörmland. Lotta Finstorp presenterar sig själv på följande sätt:

”Jag brinner för frågor som stärker den enskildes ställning gentemot systemet. Mitt fokus ligger på de individnära frågorna och jag har ett stort engagemang i sociala frågor. Det är från medmänniskor och deras berättelser jag lyfter problem som måste förändras politiskt.

Men jag gillar också sk. Hårda frågor, inte minst infrastruktur som är nyckeln till hållbar tillväxt. En bra infrastruktur är förutsättningen för att hela Sverige ska leva.

Under snart tre mandatperioder har jag varit kommunalråd och landstingråd och har därför god kunskap om hur de beslut vi fattar i riksdagen påverkar oss i vardagen.”

Vad Lotta Finstorp menar med systemet är oklart. Menar hon polisen, rättsväsendet, skatteverket eller andra statliga myndigheter. Menar företag och banker som roffar åt sig oskäliga vinster? Om hon har ett stort engagemang i sociala frågor är det förvånansvärt att hon är moderat och deltar i nedmonterandet av välfärdsstaten. I artikeln i Esilstuna-Kuriren redovisas inga idéer om hur bruksorternas situation skall kunna förbättras, men det meddelas att Moderaterna med Lotta Finstorp som ordförande skall starta ett bruksortsprojekt. Som kommunalråd i Flen och landstingsråd uträttade hon inga stordåd. Skolan förföll och det projekterades för nya bostadsområden, som saknar bosättare. Men hon kanske kan göra en insats nu. Hon är ju intresserad av frågor som gäller infrastruktur:
I likhet med Flen är det många kommuner som hindras i sin utveckling på grund av dåliga kommunikationer. Lotta Finstorp har gett uttryck för att problemen med järnvägskommunikationerna skulle lösas om det fanns fler aktörer. Men hon skulle kunna tänka om och tillsammans med övriga riksdagsmän från Sörmland kunna verka för en ny ordning när det gäller järnvägstrafiken.
År 1988 när Ingvar Carlsson var statsminister fattades beslut om att dela SJ i två delar SJ och Banverket, som senare slagits ihop med Trafikverket. SJ skulle fortsätta sin verksamhet under bolagsliknande former. År 1988 blev starten för förfallet av järnvägstrafiken. Allmännyttan ersattes av vinstintresse. Sedan 1988 har järnvägen fragmentiserats. Stationsbyggnaderna övertogs av Jernhusen som sålt ut byggnader eller rivit ned. Trafikverket lägger ut underhållet av järnvägen på entreprenad där den med det lägsta anbudet får uppdraget och ofta läggs uppdraget ut på underentreprenörer. Alla gör så lite som möjligt för att optimera vinsten. SJ har inte längre något trafikpolitiskt ansvar. De behöver inte trafikera olönsamma linjer eller stanna på stationer med få passagerare. Ett stort antal olika operatörer svarar nu för järnvägstrafiken. Det krav staten har på SJ, som blivit aktiebolag, är att bolaget skall avkasta 10 procent på insatt kaptal. Så länge investerat kapital förräntar sig så får det gå hur som helst med tågen och resenärerna. För att SJ skall förränta sig pressas kommuner som till exempel Flen att betala för att tågen skall stanna.
Lotta Finstorp skulle kunna lyssna på den tidigare partiledaren för Moderaterna Ulf Adelsohn, som under flera år varit styrelseordförande i SJ. Ulf Adelsohn som fått lämna sin post som styrelseordförande i SJ ifrågasätter avregleringen av järnvägen. Det borde också Lotta Finstorp göra. Från olika håll krävs:

• Att stödet till Trafikverket ökar så att järnverksunderhållet kan klaras året runt. Minst åtta miljarder per år behövs enligt Trafikverkets beräkningar.
• Sluta lägga ner järnvägslinjer. Det behövs i stället nya snabba spår.
• Stoppa avregleringen som splittrar ansvaret och försvårar resandet.
• Avskaffa vinstkravet och ge SJ ett allmännyttigt ansvar för resande och miljö.

Om Lotta Finstorp tog fasta på detta skulle hon kunna göra en insats för Flen, andra bruksorter och hela Sverige. Hon tillsammans med övriga riksdagsledamöter från Flens kommun skulle också kunna verka för att statlig och landstingskommunal verksamhet förlades till Flen.

Jag rekommenderar Lotta Finstorp och andra politiker att läsa:

Det stora tågrånet, Karnevals förlag 1991, författare Mikael Nyberg
Utanförskap, Dialogs förlag 1991, Institutet för framtidsstudier, redaktör Andres Nilsson

KRAFTSAMLING ÖVERRASKINING OCH HANDLINGSFRIHET _ FLENS KOMMUN MÅSTE TÄNKA I NYA BANOR

År 2009 gick det på Flens kommuns hemsida att läsa.”I regionen finns gott om välutbildad och disponibel arbetskraft samtidigt som såväl in- som utpendlingsmöjligheterna är goda. I kommunen prioriteras näringslivsfrågor, utbildning och infrastruktur.” Det var inte sanning 2009 och det är inte sanning nu. Skolresultaten har på de tre år som gått försämrats liksom in- och utpendlingsmöjligheterna.
I juni 2009 utkom kommunens tidning Glimten. På sidan två fanns en bild på den ansvarige utgivaren av tidningen, den ganska nytillträdde, kommunchefen Lars Rådh. På bilden tog han ett stort kliv framåt. Samtidigt var det dystra besked han lämnade. Flens kommun måste spara. Men Flens kommun skulle starta ett projekt för att utveckla varumärket Flen. Detta projekt utvecklades till ”Färdplan Flen”. I Eskilstuna-Kuriren den 10 september skrev jag en debattartikel med rubriken ”Flen kliver åt fel håll”. Jag uppmanade kommunen att inte starta projektet ”Varumärke Flen” och att sluta tro att Flen är en turistort. Man borde i stället satsa på skolan och på olika sätt försöka förbättra kommunikationerna och försöka få statlig eller landstingskommunal verksamhet förlagd till Flen. Jag protesterade också mot att det nya äldreboendet skulle förläggas bortom Hammarvallen och ansåg att det inte behövde projekteras för nya bostadsområden.
Den 2 oktober 2009 skrev jag en artikel i Folket med rubriken ”Dags att ändra sig om äldreboendet”. Det var många som protesterade mot förläggningen av det nya äldreboendet, men från kommunens sida tog man inte till sig kritiken och gick inte heller i svaromål. Jag vet fortfarande inte varför äldreboendet förlades till Hammarvallen.
Den 12 januari 2010 skrev jag en artikel i Eskilstuna-Kuriren med rubriken ”Vart är Flens kommun på väg?”. Kommunen sökte då en projektledare för ”Färdplan Flen”. Jag ironiserade över att kommunledningsförvaltningen kallade sig för ”Strategiska staben”. Flens kommun har dessutom en chef för planering och strategi, en personalstrateg och en informationsstrateg. Benämningen ”Strategiska staben” förde tankarna till militär verksamhet. Om man vet vart man vill, till exempel göra Flens kommun till en attraktiv kommun, så kommer på nivån under strategi taktiska övervägande. När det gäller taktik finns det tre grundbegrepp: Kraftsamling, Överraskning och Handlingsfrihet. Kraftsamling borde för Flens kommuns del innebära en satsning på tätorten Flen och på skolan. Överraskning borde innebära att man började tänka i nya banor och slutade se Flens kommun som en turistort. Man borde i stället anstränga sig för att få nya arbetsplatser förlagda till Flen, statliga, landstingskommunala och privata. Man borde också anstränga sig för att förbättra kommunikationerna. Handlingsfrihet innebär att man inte binder upp alla resurser som man till exempel gör om man under tio år offrar två miljoner per år eller ännu mer på projektet ”Färdplan Flen” och på att projektera för nya bostadsområden.
År 2010 startade jag min blogg och den har nu ganska många besökare. Rubrikerna på mina inlägg har bland annat varit: ”Färdplan Flen”, ”Flens kommun kastar lånade pengar i sjön”, ”Projektdirektiv för förbättrade förutsättningar för ökad måluppfyllelse i skolan är flummiga” och ”Flen ute på allt djupare vatten”.
Under de år som projektet ”Färdplan Flen” pågått har egentligen inget hänt som förändrar situationen nu i förhållande till hur det var 2009. I rapporterna från projektet ordas mycket om entusiasm och engagemang, men rapporterna är substanslösa. Den nulägesanalys, som presenterades hösten 2011, innehöll inget som inte var känt redan 2009. Projektet under ledning av Lars Rådh tar inga kliv framåt utan står och stampar på samma ställe. I stället för att nu ägna sig åt att formulera en ”Vision Flen 2019” borde kommunen gripa sig an de problem man vet finns. Kraftsamla för att förbättra skolan.
Projektdirektiven för att förbättra skolan kan förenklas till vad jag angav i mitt inlägg om skolan. Är det chefen för planering och strategi som formulerat Flens kommuns projektdirektiv? På åtta sidor redovisas det som kan formuleras på en halv. Var det att komplicera det enkla som Flens kommuns tjänstemän lärde sig när de gick på kurs i projektledning?